Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Trettio år senare...

Vi var 17 år och gick långsamt tillsammans genom Slottsparken. Det var mitt i natten och jag tog Agnes hand i mörkret. Höstlöven hade börjat trilla ner, gula, bruna, röda. Jag mådde bra, förbannat bra.

Annons
NA-krönikören Pelle Blohm med sin Molly av rasen irländsk varghund.

Stegen blev kortare, vi började närma oss Agnes hus. Vid Länsmuseet stannade vi till, drog oss närmare fasadens undanskymda trygghet. Agnes kröp in under mina armar och pressade sin kropp mot min. Hon tittade upp och viskade: Du är fin.

Vi stod där en lång stund med armarna runt varandra. Några ensamma själar vandrade förbi med skakiga ben och nedsänkta huvuden. Agnes sträckte sig efter ett tag upp mot mig och jag välkomnade henne på vägen. Läpparna möttes, först försiktigt, mycket lätt, sedan lite hårdare. Långa varma utforskande kyssar. Det pirrade i mig. Detta var vad jag så länge längtat efter. Ville inte att det skulle ta slut.

Men sen natt började gå över i tidig morgon. Den råa kylan och min spända nervösa kropp fick musklerna att börja krampa. Vi hade hunnit skrapa på ytlagret av varandra, vi hade blivit intresserade av mer. Lyckokänslorna knackade hårt inne i bröstet men jag var också fruktansvärt trött. Efter en lång tungvirvlande och syreuttömmande djup kyss bytte vi telefonnummer.

Jag började vandra bort mot Slottet och vidare hem till min sida av stan, ackompanjerad av den råa höstmorgonen.

Lova att ringa nu då, ropade Agnes när vi skiljdes.

Jag lovar, ropade jag självsäkert tillbaka.

Trettio år senare går jag igenom samma park och ser änderna ligga tätt intill varandra medan snöblasket faller från skyn. Halsduken är hårt knuten och luvan uppdragen i skydd för vinden.

Jag är på väg till samma hus där jag upplevde mitt första riktiga kärleksrus, samma hus där råsopen i magen slog in och talade om att allt var slut. Ungdomens karga kärleksgunga som for fram och tillbaka helt okontrollerat. Trettio år och jag har passerat så många gånger och undrat hur det ser ut idag. Nu satt jag där i en soffa med ett glas vin och skrev min första låttext i livet. En ny upplevelse och det kändes så rätt att vara just där. Ett byggande, ett mejslande och lite gediget jobb med gitarr och dator, penna och papper. Svartån rann snabbt utanför fönstret. Blinkande skyltar från en nattklubb utmed minnenas boulevard. På bordet stod portvin och öl. Jag mådde bra...

Listan

1, Hertig Karls Allé:

Gatan pendlar mellan mäktig stadsport och bred marschaveny för gamla sovjetiska krigsonaniparader efter att träden försvann.

2, Oskarsparken:

Det satsas väldigt mycket överallt i stan. När är det Oskarsparkens tur? En oas i stadsdjungeln som mest känns skitig. Go 2015? 2016? 2017?

3, Rudbeckstunneln:

Träffade en man som sa. Det går inte bra, att bygga farthinder eller kamera i tunneln. Den är för låg. Men utanför går bra. Ja ja, sa ja. Bygg på bara..

Mer läsning

Annons