Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Vi kan inte allt - trots allt

Ni har väl inte missat att Johan Rheborg och Henrik Schyffert startat en programserie i SVT som heter ”Alla är fotografer”?

Annons

Ett lättsamt och puttrigt trevligt program om att fotografera. Jag antar att programnamnet är en lek med uttrycket ”Alla är journalister?” Det var journalisten Emanuel Karlsten som drog till med det inför lanseringen av den hypade nyhetsbloggen Ajour för ett par år sedan. Det är en starkt ökande trend i samhället i och med den allt mer avancerade tekniken att alla snart kan allt. Åtminstone i teorin. Häromdagen läste jag dessutom en artikel av Jan Gradvall som skrev om bokutgivningens utveckling i USA. Allt fler ger ut sina egna böcker på egen hand. Som e-böcker eftersom det är enkelt och billigt. Så det dröjer nog inte länge innan det dyker upp ett TV-program som heter ”Alla är författare”. Sedan är sista steget i programserierna ”Alla kan allt”. Det är när vi alla gör vårt eget program om alla ämnen som finns och visar för varandra. Narcissismens slutgiltiga triumf.

Att skriva en bok är kanske den största drömmen av alla för väldigt många människor. Det vilar något mystiskt och samtidigt väldigt kreddigt att få ge ut sin egen bok. Man kan fråga sig varför. Allra helst ska det vara i papper, fortfarande, det är jag övertygad om. Jag har själv närt den drömmen i över tio år. Förvisso har jag redan gett ut en bok, den om mitt år som proffs i Kina. Men ska man kalla sig författare duger inte det. Inte enligt de tunga litterära kretsarna. Du behöver ge dig på fiction, säger dom. Det har jag gjort i flera omgångar. Min dator är full av textdokument som jag knappt har kontroll på längre. Och jag har skrivit en roman. En text jag kämpade med i säkert 7-8 år innan jag insåg att den inte fungerade. Därefter har jag börjat på tre berättelser till men det är nått som fattas. Det handlar om det magiska ordet gestaltning. Jag lyckas inte knäcka den koden. Intellektuellt förstår jag mig på den men i texten tar det stopp. Det är en sorg. För jag vet att jag kan skapa stämning och bilder, jag kan berätta, få läsare att känna. Men jag kan inte gestalta. Det är för lite show och för mycket tell. Självkritiskt inser jag till sist att alla faktiskt inte kan allt. Vi kanske tror det. Vi lever i en sån tid. Kvalitet och kunskap är snobbism...

Alla är också:

1, ”Alla är läkare”

Hur svårt kan det vara? Det är väl bara att googla så vet man direkt mer än dom där i vita rockar med 5-6 års utbildning.

2, ”Alla är sångare”

Säger åtminstone artisten Caroline af Ugglas. Den populära idoltävlingen i TV 4 säger något helt annat...

3, ”Alla är fotbollstränare”

Det har vi vetat länge. Alla, och då menar jag verkligen alla, som tittar på en match vet och kan alltid mer är tränaren.

Mer läsning

Annons