Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Laila saknar ben - men nekas taxi

Laila Östlund fick inte åka färdtjänstbuss till barnbarnets studentfirande i Västerås – trots att hennes ben är amputerade. Länstrafikens nej gjorde att Laila ställde in resan.

Annons
Vill se förändring. Laila Östlund slår larm eftersom hon anser att människor med funktionshinder behandlas orättvist. Dottern Gunilla Alfredsson tycker situationen är jobbig. Hon kan inte skjutsa sin mamma – vanlig bil fungerar inte med rullstolen.

Rullstolsburna Laila Östlund, 72 år, undrar vad som krävs för att få åka färdtjänstbuss.

– Går det verkligen att vara mer handikappad än vad jag är? frågar hon sig.

Laila har rätt till färdtjänst inom länets gränser, men behöver hon åka utanför länet måste hon ansöka om att få färdtjänstbuss.

Det är handläggare på Länstrafiken som tolkar lagen och beskedet därifrån är: Ingen färdtjänstbuss, utan i stället tåg med betald ledsagare. Dessutom skulle Laila själv ordna med färdtjänsttransport från Västerås station till barnbarnets adress.

– Jag har ingen som kan vara ledsagare på tåget. Och även om jag hade det gick det inte att ta sig från tågstationen hem till mitt barnbarn. Jag kollade nämligen genom att ringa flera taxibolag i Västerås. De sa bara att vi har inte den tjänsten, berättar Laila.

Krånglet har pågått länge. För fyra år sedan ville Laila åka på ett annat barnbarns bröllop i Göteborg. NA berättade om fallet då Laila först nekades men till slut fick ja.

Laila betraktas fortfarande inte som tillräckligt funktionshindrad för att ha rätt till färdtjänstbuss.

– Mamma kan inte åka vanlig bil på grund av handikappet. Annars hade jag självklart skjutsat henne till Västerås, säger Gunilla Axlfredsson, dotter till Laila och den av Lailas fyra barn som bor i Örebro.

Lailas amputerade ben beror på en strålskada. Laila blev sjuk i cancer och för att bota henne krävdes strålning. Men strålningen skadade Lailas ben så svårt att de måste amputeras . Laila har också stomipåse och kateter på grund av strålningen.

– Jag blir ju inte yngre heller. Mina händer börjar bli svaga och jag kan inte rulla mer än korta sträckor.

Inga ben, stomipåse och kateter, men Länstrafikens handläggare låter sig inte påverkas.

Laila har på nytt fått avslag och ska åka allmäna kommunikationsmedel till Västerås, punkt slut.

– De säger att handikappade människor ska kunna leva precis som alla andra men i verkligheten är det långt därifrån. Nu har det här retat mig så pass länge att jag inte kan vara tyst längre, säger Laila.

Hon försäkrar att det inte skulle bli någon stor kostnad för samhället om hon skulle få beviljat färdtjänstbuss. Max en gång om året skulle hon använda sig av möjligheten, bedömer hon

– Om det här är rätt skött innebär det att jag blir jätteisolerad i mitt hem.

Så svarar Länstrafikens chef: ”Det är jättetråkigt, man blir ledsen”.

Läs mer i NA, papperstidningen, som du även kan köpa som e-tidning här!

Mer läsning

Annons