Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lyssna! Det här måste ett cykelbud tänka på

Annons
Full fart på stan. Rolf L Lundin, som förr var cykelbud i Örebro, testar sin gamla pakethoj. Cykeln är av samma modell han använde på femtiotalet när han levererade blomster till kunder i centrala stan. Hojen är inlånad från ett privat Konsum-museum i Västerås. BILD: FILIP ERLIND

Året var 1959. Rolf var tretton år gammal och hade fått extrajobb som springsjas på Konsums blomsteraffär på Kungsgatan.

Rolf körde på lördagar efter att skolan slutat. På den tiden gick man i skolan sex dagar i veckan.

– Jag behövde lite slantar för att kunna gå på bio, säger han.

Blomsteraffären låg där Domus- varuhuset är i dag, vid Stortorget.

– Innan de byggde varuhuset var det ett kvarter med träkåkar, minns Rolf.

På en rejäl cykel, på stadens skumpiga gator, levererade Rolf blommor. I packlådan längst fram trängdes kvastar och krukor. Hans företrädare som hette Kent Karlsson gav viktig information om kunderna.

– En del kunder behövde man vara extra hövlig mot. Det fanns satkärringar och gringubbar, säger Rolf.

Men alla var inte griniga.

– För det mesta var folk trevliga, och man kunde faktiskt få dricks också.

Storgatan upp. Storgatan ned. Olaigatan. Centralpalatset. Det var till kvarteren i de centrala delarna av staden som leveranserna av blommor gick till.

– De lite finare kvarteren. Vanligt folk, om jag säger så, bar hem sin blomsterkvast för egen maskin. Men de lite finare skulle ha blommorna levererade till dörren.

På styret hade Rolf leveranssedlarna. Alla order fanns nedtecknade på Paragonblockets bladsystem. En begonia till familjen A, en bukett rosor till fru B med hälsning från herr C, inslaget i för blommor lämpligt transportpapper (Nerikes Allehanda, Örebro Kuriren och Örebro Dagblad).

Springsjasarna morsade på varandra när de möttes på cykeln på stan.

– Det här var ju tider då många affärer hade springsjasar. Och inte bara affärer. Kontor, lager och industrier höll sig med egna bud, minns Rolf.

För kooperationen var springsjasarna viktiga. I handboken ”Butiken, biträdet, kunden”, utgiven 1937 av KF:s studieavdelning, heter det att ”butiken representeras ut på vägarna av föreningens transportcykel”.

– Boken är som 10 guds bud i konsten att jobba i affär, säger Rolf som visar ett exemplar av den gamla utgåvan.

Hur butiksknoddarna skulle hantera kaffekvarnen finns noga dokumenterat. Ett särskilt kapitel ägnas den stora kapitalinvestering som transportcyklarna utgjorde:

”Det ligger nära till hands att dra den slutsatsen att en smutsig eller illa omsedd cykel, att föreningens övriga tillhörigheter vårdas lika illa”. Därför skulle springpojken intresseras för att hålla efter sin cykel.

– Det skulle vara cykelputsning en gång i veckan. Och däremellan vid behov, säger Rolf.

Trafikregler tas också upp i cykelbudorden: ”icke öva konståkning på väg, visa omdöme och hänsyn ...”.

Lyssna på när Rolf L Lundin läser högt ur "Butiken, biträdet, kunden". Klicka på länken till höger!

Numera är cykelbuden lätträknade i Örebro.

– Visst finns de, jag såg en brevbärare på, nej vänta, hon körde med en sådan där elmoped, säger Rolf.

Däremot är cykelburna bud en vanlig syn i storstäderna.

Fast då har de moderna hojar av racermodell – utan pakethållare där fram.

Rejäla grejor. Packlådan är en stadig bit, konstruerad för hålla stången i hårda och guppiga stadsmiljöer.
Varor på väg. Men vart springsjasen på Stortorget är på väg förtäljer inte historien. Det vita förklädet ger en vink om att killen kanske arbetade i någon charkuteributik. BILDKÄLLA: ÖREBRO STADSARKIV
God puts på grejorna. Kooperationen gav ut handfasta råd om hur budcyklarna skulle skötas. De skulle vara rengjorda, ha en god handpump, och ett godkänt kattöga skulle finnas. Och ringarna (däcken) skulle vara väl pumpade. Ju tyngre last, ju mer luft i ringarna. BILDKÄLLA: KONSUM

Mer läsning

Annons