Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mamman i rätten i dag

Förhören med den mordmisstänkta mamman är en skakande läsning. Hon berättar att hon både hatade och älskade sin dotter. Och att hon mådde bra när hon slog flickan.

Annons
Sista viloplatsen. I början av februari begravdes den lilla flickan på Norra kyrkogården i Örebro.

Polisen anser att det är i förhöret den 7 januari som kvinnan kommer närmast sanningen om vad som orsakade den tre månader gamla flickans död.

Förhöret – det åttonde av nio – inleds med att kvinnan bekänner.

– Jag vill erkänna att det är jag som har dödat min dotter, säger hon till förhörsledaren.

Hon går därefter in på hur hon dödade barnet genom att slå flickans huvud mot en vägg, ett skåp och en garderob. Exakt hur det gick till vet hon dock inte. Men hon slutade när barnet låg livlöst i hennes famn.

Hon hävdar att hon inte visste vad hon gjorde.

– Jag kände ingenting. Jag var inte medveten om vad jag hade gjort.

Fem olika versionerFörhörsledaren går in på vad hon sagt i de tidigare förhören. Där har kvinnan berättat om hur flickan ramlade ned från en tvättmaskin, blev neddragen från sängen och att hon tappades när hon badades.

Mamman har även berättat att hon kastat en bärbar dator på flickan.

Sammanlagt har hon gett fem olika versioner om dotterns död.

Flickan dog på USÖ den 10 november. Men redan i oktober undersöktes hon på sjukhuset, eftersom det fanns misstanke om att hon blev misshandlad. Blåmärken på hennes kropp tydde på det.

I förhöret medger mamman att hon misshandlade flickan kontinuerligt. Hon bet, nöp och slog henne. En av orsakerna, uppger hon, var hennes djupa depres-sion efter förlossningen.

Tecken på överdrifter

Men vårdpersonal som träffade kvinnan under graviditeten och efter förlossningen säger att hon inte var deprimerad.

Det finns å andra sidan en del som tyder på att mamman överdrivit när det gäller omfattningen av misshandeln.

Och på USÖ hittade man i oktober inget som visade att flickan for illa, trots blåmärkena.

Kvinnan säger att hon blev rädd efter USÖ-besöket. Hon försökte avhålla sig från att slå dottern. Men till slut kunde hon inte hålla sig. Hon beskriver det som att det kokade över inombords.

– När jag slog henne och hon började gråta då kändes det skönt för mig.

Mamman säger att hon ibland älskade flickan, ibland hatade henne. Och själv hade hon djävulen i sig.

Tar tillbaka – erkännerI förhöret efter tar hon tillbaka sina uppgifter och förnekar att hon skadat sin dotter. Bara för att senare i samma förhör erkänna på nytt – och sedan återigen ångra sig.

Hennes advokat, Ester Andersson Zandvoort, säger dock så här om hur hennes klient ställer sig till anklagelserna.

– Hon har erkänt att hon tillfogat flickan skadorna men inte haft uppsåt att döda henne. Jag kan också säga att hon inte mår bra. Hon har mått dåligt under en längre tid.

Mer läsning

Annons