Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Måttet på en bra skräddare

Aboud Hanna har ett yrke med anor från 1300-talet.
Han är skräddare med eget skrädderi på Änggatan.

Annons
Hur har du det med midjemåttet, Simon? Skräddare Aboud Hanna mäter för att göra en ny kostym till Simon Lahdo.

Första gången Aboud Hanna kom i kontakt med en skräddare var han bara fem år.

Det var i Syrien, det land han växte upp i.

– Skräddaren tog mått på mig, mamma och pappa var med. Jag undrade: vad håller han på med. Pappa förklarade: de ska göra en ny skjorta åt dig.

Måttbandet åkte upp och ned. Runt halsen, längs armarna, runt magen. Abbe följde arbetet med precis så stora ögon som bara en femåring hos skräddaren kan ha. Efter en vecka var skjortan klar. Efter ytterligare tjugofem år står han själv och tar mått – i sitt eget skrädderi.

Alla kallar honom Abbe.

– Abbe, har jag lagt på mig, säger Simon Lahdo, en trogen kund hos skrädderiet.

– Lite kanske, säger Abbe, och ler.

Abbe känner Simon väl så de kan skämta med varandra. Det är inte första gången han mäter Simons mage. Nu ska Simon få sig en ny kavaj. Abbe mäter och mäter. Han skriver aldrig upp måtten.

– Jag kommer i håg dem utantill.

Men blir det alltid rätt?

– Två klänningar har jag missat, det blev helt fel. Men det var länge sedan, det är glömt.

I Abbes hemstad i Syrien, El Kamsi, var det väldigt vanligt med skräddare.

– Den första frågan när någon kom med ett nytt plagg var: vilken skräddare har du? Det var till skräddaren man gick när man behövde kläder.

Abbe har bott sju år i Sverige. Fem av dessa har han varit skräddare. Innan dess provade han bland annat att jobba inom industrin.

– Det är så skönt att ha ett rent arbete, säger han med eftertryck.

Skräddaryrket lärde han sig i Syrien, på plats hos skräddarmästaren själv.

– Jag gick lärling. Skolor är bra men det är på plats man lär sig allra bäst.

  Det bästa med skräddaryrket är själva hantverket och mötet med kunden, tycker Abbe.

– Kanske har jag sytt en klänning åt någon, hon blir glad över den, och då blir jag också glad. Det smittar av sig.

När Abbe går på stan eller är ute på en restaurang kan han få se kläder han gjort.

– Rätt vad det är kommer det en kostym gående som jag faktiskt har gjort. Då blir jag stolt över mitt hantverk.

Samtidigt är jobbet stressigt. Tiden vid overlockmaskinen kan när som helst avbrytas av någon som ska lämna in för ändringssömnad eller kemtvätt.

Han är mestadels ensam i butiken, men i bland har han hjälp av sin bror.

Ärofyllt vore att få sy upp kläder till någon bemärkt person, till exempel till statsministern, tycker Abbe,

– Till en ”norse ideo”, som vi säger på syrianska.

Där Aboud Hanna växte upp i Syrien var det väldigt vanligt att folk gick till sin skräddare.

Skräddare

Skräddare är en person som yrkesmässigt syr, eventuellt också ändrar, kläder av tyngre tyger, som manskostymer och rockar av olika slag, damdräkter, kappor. eller teaterkostymer.

Yrket har gamla anor; Sveriges äldsta skråhandling från 1356 gäller just skräddare. Näst efter skomakare var skräddare det största hantverksyrket i städerna.

På landsbygden hade socknarna rätt att hålla egna skräddare, vilka gjorde både mans- och kvinnokläder. Benämningar från skråtiden används ännu inom yrket; en färdigutbildad elev erhåller gesällbrev, en som specialiserar sig på att sy frack, jackett och dylikt benämns svartskräddare.

Källa: Nationalencyklopedien

Mer läsning

Annons