Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

NA:s journalist tvingades flytta efter dödshot

Han sov inte hemma på flera veckor. Polishundar sökte igenom trädgården.När Filip dödshotades förändrades tillvaron.
– Det kändes overkligt, som om jag var med i en film, säger han.

Annons
Under en period fick Filip besök varje dag av en polispatrull. – Grannarna undrade nog över det. Jag försökte förklara det med att det var lite strul på jobbet, säger han.

NA-journalisten Filip (påhittat namn) fick i våras beskedet via en kollega på en annan tidning: En person ville se honom död.

Han anmälde saken till polisen på en gång. Sedan gick det fort. Filip kallades till förhör där han fick berätta om sitt jobb och om de kontakter han haft med den kriminella världen.

Olika väg till jobbet

Några dagar senare fick Filip träffa personskyddsgruppen. Två poliser blev hans kontaktmän. De förklarade hur skyddet skulle fungera och gav olika råd.

– De sa bland annat att det var bra om jag inte alltid tog samma väg till jobbet.

Efter någon vecka blev hotbildsanalysen klar. Under tiden hade polishundar sökt igenom Filips trädgård.

– Jag vet faktiskt inte vad de letade efter.

Analysen ledde till att Filip fick daglig bevakning. Varje dag, oftast efter jobbet, kom en polispatrull hem till honom för att kolla att allt var okej.

Flyttade

Det här höll på i cirka tio dagar innan Filip beslutade sig för att flytta hem till en anhörig.

– Poliserna tyckte det var bra, även om de inte direkt hade uppmanat mig att bo någon annanstans.

Filip bodde där i ett par veckor innan han flyttade hem igen, och med tiden ebbade det hela ut. Poliserna ringde någon gång i veckan för att stämma av läget.

Hotbilden upphörde

I början av sommaren fick han beskedet att det inte fanns någon hotbild längre.

– Jag fick aldrig någon riktig förklaring till hur de hade kommit fram till det.

I dag är Filip nästan helt opåverkad av det som hände. Detsamma gäller hans anhöriga, som självklart också var oroliga under den här tiden.

– Att leva med hot är en märklig känsla därför att det är så luddigt. Eftersom man knappt vet vad det innebär vet man heller inte när det slutar. Men jag kan inte säga att jag som person blivit påverkad av det här.

Var du riktigt rädd någon gång?

– Timmarna direkt efter hotet var jag det. Men annars kändes det mest … konstigt.

Filip funderar ett tag innan han fortsätter:

– Den här stora apparaten som drogs i gång – polishundar i trädgården, alternativa resvägar till jobbet … Allt det här kändes just konstigt, overkligt. Som om jag var med i en film.

Vad tycker du om polisen arbete?

– De skötte sig väldigt bra, jag kände mig lugn och säker hela tiden. De var väldigt pedagogiska och förklarade läget utan att oroa.

Mer läsning

Annons