Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När paraden kom till stan

Gustaf från Mullhyttan och David från Kräcklinge må ursäkta, men det är Harry som drar blickarna till sig. Nästan två meter häst, 850 kilo tung, svart och glänsande med majestätisk svansföring och yvigt hovskägg brukar göra det.

Annons
Klara, färdiga. David Österberg slår an takten på sina pukor, medan Gustaf Sjösvärd, strax till höger, gör sig beredd med trumpeten.

Den dagen var Örebros gator kantade med folk. Och när det var dags för uppvisning på Stortorget fanns det inte en chans att få en skymt av showen om man inte var ute i god tid. Den beridna högvakten var på besök i söndags och det märktes.

Stolt kan vi konstatera att det lokala inslaget var på topp: bland åtta värnpliktiga musiker i högvakten kom två från Västernärke, nämligen Gustaf Sjösvärd och David Österberg. Gustaf spelar trumpet medan David håller sig till slagverk. Det är, med andra ord, David som får rida den mäktige shirehästen Harry och hålla takten med sina pukor.

Gustaf har spelat trumpet sedan han var sex. Han ville göra lumpen som musiker, det hade storebror och pappa gjort, och efter provspelning placerades han i Livgardets Dragonmusikkår, försvarets enda beridna musikkår.

David har slagit på allt som går att slå på sedan han var liten och ville, också han, ha glädje av sina musikaliska färdigheter under militärtjänsten:

– Eftersom jag valde ett pukstycke när jag provspelade var utgången given.

Så kom det sig att de båda kompisarna hamnade i en salig blandning av musik och – hästar. Deras erfarenheter som ryttare var små.

– Några gånger när jag var liten, säger Gustaf.

– Samma här, medger David.

Men var ni inte rädda?

– Jo, till att börja med, erkänner Gustaf. Hästarna är rätt stora och alla peppade oss med den ena skräckhistorien efter den andra, Men vi fick intensiv träning och tillbringade mycket tid i stallet. Man lär sig.

Det gäller att inte vara nervös, förklarar han, för det känner hästen direkt. Och man ska inte stressa.

– De gånger jag har råkat i farliga situationer har det berott på att jag haft bråttom.

Men kan man lura en häst att man är säker?

– Det är lite som att gå upp på en scen, tycker David, man kan vara hur nervig som helst men när man står där är man bara tvungen att visa att man har full koll.

Båda killarna har gått musikestet på Risbergska och har rötter i Örebro Kulturskola. De drömmer om en framtid, där de kan försörja sig på sina instrument. Jo, de vet att det är en tuff konkurrens och för att lyckas siktar de på en bred karriär.

Dansband, till exempel?

– Varför inte, säger Gustaf. Jag är med en Örebroorkester som heter You know it och vi spelar på privata fester. Då blir det bara dansmusik.

Han vill går Musikhögskolan och sedan vill han helst frilansa, jobba med lite av varje. För säkerhets skull tänker han utbilda sig till musiklärare också:

– Det kan vara bra att ha.

David är med i en slagverksensemble i Göteborg, Drum Corps, en show-kår där medlemmar springer runt med sina trummor samtidigt som de spelar. (En snabb glimt på You Tube, drum corp avslöjar att det är en oerhört avancerad verksamhet man sysslar med inom den genren.)

– Lite av tattoo, säger David, fast rätt mycket annorlunda än det mesta där.

Detta engagemang, en frivillig förening, är dock ingenting han kan leva av.

– Jag jobbar på en hamburgerbar för att klara ekonomin, men det ska jag väl inte göra resten av livet, hoppas jag. Nu siktar jag på någon musikhögskola.

Finns det ett liv utanför musiken?

Det måste man ha, säger de.

– Under gymnasiet hade jag en tendens att snöa in på musik, men det håller inte, säger Gustaf. Man måste komma ut bland folk, gå på en och annan match.

David hade faktiskt funderingar på att välja natur på gymnasiet.

– Raka motsatsen till estet, ler han. Det finns en liten dragning ditåt också.

Och det skulle leda till?

– Kanske sjukgymnast, men nu är det musiken som gäller i första hand.

När vi först möter Gustaf och David sitter de i sina kamouflagefärgade kläder och äter lunch. En timme senare kommer de ut ur bussen klädda i blå uniformer med glänsande pickelhuvor. Rutinerat kliver de upp på sina välryktade hästar, testar instrumenten en sista gång och gör sig beredda att charma örebroarna.

Fast vi vågar nog gissa att det fanns en hel del åskådare från Mullhyttan och Kräcklinge bland publiken denna dag.

Klara, färdiga. David Österberg slår an takten på sina pukor, medan Gustaf Sjösvärd, strax till höger, gör sig beredd med trumpeten.
Vakande öga. Gustaf Sjösvärd kollar grannens häst. Visserligen är hästarna lugna och vältränade, men man kan aldrig vara helt säker.
Slutlig finish. Lite trångt är det i bussen. David fixar till den sista putsen ute i det fria.
Förvandling. Han gick in i bussen i fläckiga militärkläder och kom ut som en stilig beriden musikant, David Österberg baxar in sin gamla utrustning i bagageutrymmet.
Full koll. Gustaf ser till så att sadeltäcket sitter rätt och bekvämt på Krut. De båda ska snart samarbeta sig fram genom centrala Örebro.
Stadig kompis. Harry kastar en blick på pukan. Han vet, han har varit med många gånger, att snart ska han bära både David och pukan.

Mer läsning

Annons