Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nya broar byggstack vare tecken

Örebro har utropats till Europas teckenspråkshuvudstad. Därför inleder Stadsliv en serie reportage om hur det är att leva i Örebro som hörselskadad eller döv.

Annons
Ingela Holmström på Teckenbro talar med Stefan Johansson och Ulf Larsson.

De tecknade orden bildar befriande broar mellan människorna i teckenspråkstaden Örebro.

Tysta och gestrika samtal förs i köket, i matkön och vid matbordet, över rödspättan.

Teckenbro på Ånstagatan 5 är en mötesplats för döva och hörselskadade och hörande.

Stadsliv välkomnas av Ingela Holmström som tillsammans med Barica Hurtig-Zupanic och Joel Kankkonen driver företaget Teckenbro. De är döva och använder svenskt teckenspråk. När Stadsliv är på besök sker kommunikationen via laptop och skrivna papperslappar.

– Vi måste ha olika verksamheter i gång för att kunna överleva som företag. Vår restaurang är en del av verksamheten, men vi jobbar också med kommunikation för döva och hörselskadade, berättar Ingela.

Det är lunchtid och hungriga gäster anländer. Vid ett av borden samtalar Stefan Johansson och Ulf Larsson ivrigt på tecken-språk.

– Jag kommer hit ibland. Det betyder mycket socialt att kunna vara här och träffa andra människor i olika åldrar. På dagen kan man äta här och på kvällarna finns olika aktiviteter, bland annat bridgespel och möten med fiskeklubben, säger Stefan och Ulf instämmer.

En annan matgäst är Cecilia Berggren som lett en datakurs för pensionärer på Teckenbro.

– Detta är en mycket bra mötesplats för många och det centrala läget är fint. Det är glädjande att fler och fler hörande kommer hit, säger hon.

Ingela Holmström har mer att berätta:

– Vi har nära samarbete med Dövas förening i Örebro som hyr delar av vår lokal. Det betyder att det på dagarna alltid finns en plats dit man som döv eller hörselskadad kan gå för umgås med varandra. På kvällar och helger har Dövas förening sina aktiviteter här, säger Ingela.

Hon talar om vikten av att inte tänka på döva och hörselskadade som en homogen grupp. Inom gruppen finns olikheter, olika smaker, olika åsikter, intressen. Varje döv människa, varje hörselskadad är en unik individ. Det är självklart, men måste kanske påpekas.

Ingela blev minst sagt förvånad när hon fick höra att Örebro skulle bli utropad som Europas teckenspråkshuvudstad.

– Det är roligt. Politikerna sticker verkligen ut hakan, men det innebär ett stort ansvar. Kommunen måste visa att man tar teckenspråket på allvar, förklarar Ingela som verkligen hoppas att utropandet inte bara blir tomma ord.

Under samtalet föds en idé. Varför inte låta makthavarna Staffan Werme och Lars O Molin komma till Teckenbro?

Ingela bjuder på ett stort och varmt leende och gör tummen upp.

Vi bestämmer oss för att senare ta reda på hur mycket teckenspråk politikerna kan.

Ingela tycker att Örebro är en god stad att bo i – om man är döv eller hörselskadad. Men det finns mycket att göra för att livet ska bli bättre, anser hon. Hon kan ge massor av förslag till förbättringar, men nämner bara några.

– Gärna mer information från myndigheter och organisationer på teckenspråk – kan fungera jättebra på internet. Teckentolkning från kommunfullmäktige vore bra. Det är viktigt att få med teckenspråk i kulturutbudet. En annan sak är brandlarm, som inte bara hörs utan också syns, i offentliga miljöer. Och ökade möjligheter att få teckentolk.

Det är inte ovanligt att samtal om dövhet och hörselskadade människor handlar om problem. Men Ingela är inte missmodig utan vill se möjligheter i möten – mellan dem som hör utan problem, dem som hör med problem och dem som inte hör alls.

– Hörande har mycket att lära av oss när det gäller det visuella. Då vi inte hör använder vi ögonen och lär oss att se hur folk talar med kroppen, gester, mimik, bland annat.

Ju fler möten mellan döva/hörselskadade och hörande, desto bättre förståelse och hänsyn. Så tänker Ingela.

Vardagslivet är ibland knepigt och missförstånd kan lätt uppstå.

– Hörande reagerar olika på oss. Vissa busschaufförer och butiksanställda kan nästan bli rädda för att vi viftar så mycket med händerna. Och ibland är det tvärtom, att någon kan teckna!

– Problem kan också uppstå om man som döv eller hörselskadad kan prata. Då är det lätt att hörande tror att man kan höra, vilket man inte gör. En del döva kan prata mycket, andra använder ytterst lite tal. Vi är olika, säger Ingela.

Barcia är kock ... och en av delägarna i Teckenbro.
Mycket finns att erbjuda.
Teckenbro ligger på Ånstagatan 5 på Väster i Örebro.

Mer läsning

Annons