Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Örebros kvinnor hittartillbaka till tryggheten

Det säljs färre överfallslarm i dag än för ett par månader sedan. Och det verkar som att kvinnorna i Örebro känner sig mer trygga när de rör sig utomhus.
– Det är helt naturligt, säger professor Jerzy Sarnecki.

Annons

Sedan den misstänkte våldtäktsmannen greps den 11 oktober så verkar det som att många kvinnor upplever Örebro som tryggare.

Professor Jerzy Sarnecki vid Stockholms universitet bekräftar att det är så vi människor fungerar.

– Minnet är kort och när livet återgår till det normala så glömmer vi fort hur det var innan.

– Om det nu är rätt person som polisen tagit, vill säga.

I Örebro blev det nästan som en masspsykos, kvinnor var verkligen rädda. Vad säger du till dem?– Vi är väldigt medieberoende i Sverige och det har sina sidor. Människan överdriver risker och är mer rädd än sannolikheten kräver. De flesta våldtäkter äger inte rum av en okänd farlig man utan ansikte. Vilket ofta blir bilden i media.

– Polisen har en väldigt stor roll i att vara effektiv när sådant här händer och ta den här personen så fort som möjligt, säger Jerzy Sarnecki.

Minskad larmförsäljningFörsäljningen av överfallslarm har minskat i Örebro de senaste månaderna. Representanter för både Clas Ohlson och Teknikmagasinet vittnar om en betydligt mindre åtgång på både överfallslarm och självförsvarssprejer.

– Vi säljer en del men absolut inte i de mängder som vi gjorde tidigare i höstas, säger Susanne Pettersson, butikschef på Teknikmagasinet.

På Clas Ohlson säger säljansvarig Åsa Weckström att det märktes direkt på åtgången att något hade hänt när 24-åringen greps.

– Jo det blev nästan stopp i försäljningen.

Sällan i dagEtt av många arrangemang för att göra Örebro tryggare var ett projekt på fritidsgården i Varberga.

Där slog de lite äldre pojkarna följe med flickorna för att de skulle känna sig lite tryggare på hemvägen. Pojkarna tog hand om var sin kväll i veckan och promenerade två och två.

– Ibland var det två tjejer som ville ha hjälp, ibland åtta, det var lite olika. I dag är det sällan någon som någon vill ha hjälp, säger Gabriel Barsom, en av dem som hjälpte till som följeslagare.

– Men vi finns fortfarande till hjälp om någon vill ha den. Samtidigt är det skönt att tjejerna känner sig trygga.

Mer läsning

Annons