Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Orienterare är friskare än andra

Veteranorienterare mår bättre än andra äldre. De är friskare och drabbas inte lika lätt av depressioner. – Det beror på gemenskapen, det sociala betyder väldigt mycket, säger Tord Lidström, 80 år.

Annons
Vid god vigör. Forskare har sett att orienterare mår bättre än andra äldre. Det här gänget orienterar tillsammans i Hagaby GoIF och är alla med i en grupp för dem över 60 år. Från vänster syns Wivianne och Lars-Ove Nyquist, Tord Lidström samt Margareta och Jan Öberg.

I Hagaby Goif:s klubbstuga på Pettersberg har orienterarna Lars-Ove Nyquist, Wivianne Nyquist, Jan Öberg, Margareta Öberg och Tord Lidström samlats. De är alla med i gruppen 60+ som startades just för att äldre orienterare skulle fortsätta att träna och umgås tillsammans. Initiativtagare var Tord Lidström som då, år 2000, nyligen hade blivit pensionär.

– Gruppen startade på försök men det slog direkt. Nu är vi cirka 30 personer som tränar tillsammans på onsdagar, och så umgås vi och fikar tillsammans.

Alla har hållit på med orientering i många år, Tord sen han var 14-15 år och storebrorsan drog med honom på tävlingar. Även deras familjer har orienterat, ofta har de åkt iväg tillsammans till tävlingarna med både barn och barnbarn. Flera tävlar fortfarande. Tord ska snart vara med i veteran-VM som i år hålls i Sverige.

Men i 60+-gruppen finns inte längre något tävlingstvång, man behöver inte heller vara med på träningarna. Om kroppen säger ifrån kan man i stället bara komma och fika.

– Det finns en gågrupp också som går i skogen utmed någon stig och letar kontroller, berättar Margareta Öberg.

Enligt forskningen ska ni vara friskare än andra, stämmer det?– Jo, nog känner jag mig frisk, säger Margareta och de andra nickar och håller med.

– Om man rör på sig så mår man ju bra, konstaterar Jan.

Fast helt utan krämpor är veteranorienterarna så klart inte.

– Det finns ju en del som fått besvär med knäna, säger Lars-Ove, men man håller ändå på.

– Ja, jag tror att orienteringen driver folk att fortsätta trots att man kanske opererat knän och höfter, det kanske inte andra gör. Men vi fortsätter för det är så himla kul, säger Margareta.

Tord tillägger:

– Ja, man fortsätter fast man har en krämpa, andra kanske bara lägger sig på sofflocket.

De berättar om vänner och bekanta som blivit sämre med åren men som ändå fortsätter att komma på träffar och som också fortsätter att tävla och vara med på träningar trots att de inte ens kan gå.

– Det finns något som heter precisionsorientering. Där kan man vara med fast man sitter i rullstol. Det gäller att kunna peka ut vilken kontroll som är den rätta på kartan. Det här kan man göra även om man har svårt att förflytta sig. Man kan få hjälp att skjuta på rullstolen, vi ställer upp för varandra, säger Tord.

Och just den där gemenskapen återkommer de till flera gånger. Hur man hör ihop, är med i ett sammanhang och fortsätter tills man mer eller mindre ”lägger näsan i vädret”, som de uttrycker det.

100 veteranorienterare

Studien har genomförts av medicinforskarna Ida Schoultz och Lina Östlund-Lagerström på Örebro universitet. 100 veteranorienterare har jämförts med en kontrollgrupp bestående av 200 friska äldre. Det visade sig genom enkäter och intervjuer att orienterarna är friskare på alla områden.

I kontrollgruppen hade 42 procent problem med magen, bland orienterarna fanns det knappt någon. Det här har förvånat forskarna som tänker fortsätta studera vad det är i kosten och motionen som gör att just orienterarna inte har problem med magen.

Studien har presenterats på några seniorboenden och för några pensionärsorganisationer i Örebro och tanken är att man ska kunna använda sig av resultatet för att förbättra hälsan hos äldre.

Mer läsning

Annons