Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pionjären Totto och cupstaden Örebro 

Plötsligt händer det. Man går ut genom porten och där är dom. Varje år samma sak och jag är aldrig riktigt beredd.

Annons

Stora klungor av träningsoveraller på gångstråken inne i stan. Vuxna med midjeväska, glada ungdomar med vattenflaska och flaggor i händerna som ibland sjunger hejaramsor. Örebro invaderas av en rad svenska dialekter och utländska språk. Bilar med utlandsregistrerade skyltar, minibussar med klistermärken på bakrutan med någon tafflig slogan rullar runt i vår stad. Hotell och skolor fylls av folk och förväntan. Sportsliga framgångar önskas. Eller bara en fin upplevelse under några dagar ihop med ledare, föräldrar och ungdomarna själva.

Den här helgen är det Örebrocupen i fotboll som spelas mitt i VM-hysterin. Lite senare i sommar spelas Forwardcupen. Två gånger varje sommar dyker fotbollens fotfolk upp och förgyller Örebro. Cirka tjugofemtusen besökare som kommer hit för att spela fotboll, tittta på fotboll, äta, dricka och roa sig. Det är stort. Jag är inte säker på att dessa cuper får den uppmärksamhet som de förtjänar i dessa konkurrensutsatta besöksnäringstider. De senaste åren har det varit en hype över hela Sverige att lyfta fram kulturen och de så kallade kreativa näringarna. Det är lite fint för en stad. Jag har heller ingenting emot det. Snarare applåderar jag sådana initiativ eftersom jag själv gillar det. Men cupstaden Örebro som också är en kreativ näring får inte underskattas.

Dessutom är det inte bara fotboll och sommar som gäller utan idrottande ungdomar med sina entourage av ledare och föräldrar kommer året runt och det borde få mycket mer kredd än vad det fått. Nu såg jag att cupgeneralen Thomas ”Totto” Andersson fick ett dubbeluppslag här i NA i torsdags. Han går i cuppension efter 39 år. 1974 anställdes den då 22 år gamla brevbäraren från Stjärnhusen som ungdomskonsulent i BK Forward. Han var en stor del av hela min ungdomsfotbollsperiod vilket förvisso inte är viktigt i sammanhanget. Viktigare är att han snabbt satte igång Forwardcupen efter att ha blivit inspirerad av cuper i andra städer. ”Totto” vill inte framhäva sig själv men det kan jag göra åt honom. Den här staden har mycket att tacka cupgeneralen för nu när han lägger planeringskalendern på hyllan. Vi hade inte varit den cupstad vi är utan pionjären ”Totto”.

Cuper jag minns och inte minns

1. Forwardcupen:

Min första riktiga besvikelse kom här. Vi gick till final mot BP men jag kunde inte spela på grund av en hälseneinflammation.

2. Aroscupen:

Trots att Västerås är lite av en antagonist för Örebroare så gillar jag staden. Det var via Aroscupen som jag fick den relationen till Västerås som fortfarande gör att jag känner mig hemma där.

3. Ulvacupen:

Ulvåkers IF. Coolt namn och snyggt klubbemblem med en ylande varg. Spelade där som mycket ung. Tror jag?

Mer läsning

Annons