Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Planer på spårvagnarända sedan 1800-talet

Miljöpartiets fullmäktigegrupp gick i våras ut med att man vill ha ett lokalt spårvagnsnät i staden. Men inget är nytt under solen. I Örebro har man pratat spårvagnar ända sedan 1800-talet.

Annons
Var går man på och av? Bilden från 1912 visar hur man då tänkte sig linjenätet för spårvagnarna. BILDKÄLLA: ÖREBRO STADSARKIV

Redan 1864 föreslog Marcus Agrelius, trafikchef på Köping-Hultjärnvägen, en hästdriven spårvägslinje mellan Stortorget och Skebäck. Men stadsfullmäktige sa nej. För dyrt.

1877 var det dags igen, denna gång med elektriskt drivna vagnar. Grosshandlare Flodén kom med förslaget. Men än en gång sa stadsfullmäktige nej. För dyrt.

1903 kom ett nytt förslag om att inrätta spårbunden trafik. Då blåste andra vindar i stan, och motionen mottogs med livligt intresse i stadens fullmäktige. Kanske sneglade man åt Göteborg, som då just kommit i gång med sina eldrivna spårvagnar. Och i Stockholm hade man kört spårvagnar sedan 1877.

På Stadsarkivets hemsida (www.orebro/stadsarkivet), månadens dokument för maj, tar man också upp Örebrospårvagnarna. De skriver bland annat om det förslag som presenterades 1905. Spårvagnsprojektet var stort – och kostnaden likaså, runt 400 000 kronor skulle kalaset gå på. Den årliga driftskostnaden beräknades till ungefär en tredjedel av summan.

Trots att staden räknade med att driften snart skulle lämna vinst tvekade de styrande. Skälen var flera. För stora investeringskostnader. Örebro hade det knapert ekonomiskt, eller som det hette officiellt: man var under ”brydsamma ekonomiska svårigheter”. Hur kraftförsörjningen skulle ordnas var en annan invändning.

Frågan stöttes och blöttes. 1912 kom den upp igen, då i ett modifierat förslag. Men kostnaderna rasade i höjden. 1914 skulle anläggningen kosta 800 000 kronor. Någon spårvägstrafik blev det inte den gången, och 1921 hade busstrafiken kommit för att stanna.

Folk knorrade. Inga spårvagnar blev det. Elaka tungor i Örebro gjorde gällande att det blev en kyrka i stället för spårväg. För vid tiden runt 1907 fattades beslut om att Olaus Petri kyrkan skulle byggas. Kyrkan stod klar 1912.

Frågan är: kommer det någonsin att bli spårbunden stadstrafik i Örebro?

Kommunalrådet Björn Sundin (S) är tveksam till den traditionella spårvagnen med räls i marken, och hänvisar till en förstudie som gjorts i våras.

– Det skulle bli en väldigt dyr lösning, och effektivare bussar når samma effekt. Bara att få ned spåren skulle kosta minst 1 miljard, och sen ska man köra trafiken. Jag tror att vi kommer att ha effektiv busstrafik i Örebro inom överskådlig tid, säger han.

Däremot tror Sundin att spårtaxi kan komma inom en snar framtid.

– Det finns prototyper med monorails i luften, enkla spår i luften där man förarlöst åker med i små fordon. Det tror jag vore smartare på de sträckor där vi har riktigt höga behov, sedan får bussarna ta de långa sträckorna med väldigt många passagerare.

Källor: Nerikes Allehanda, Stefan Nilsson / Örebro Stadsarkiv, Martin Dyfverman, Alf Fransson, Ulla Nordgren, ”Idén som spårade ur eller ... fick vi en kyrka i stället”.

Vasagatan och Vasatorget. En plats i Örebro där spårvagnen kunnat komma in från Väster. Bilden är från omkring 1900. BILDKÄLLA: ÖREBRO STADSARKIV, FOTOGRAF OKÄND
Förslaget. Så här tänkte man sig att en motorvagn för ”Örebro spårvagnar” kunde se ut. Med gardiner för fönstren, fint så det förslår.   BILDKÄLLA: ÖREBRO STADSARKIV

Mer läsning

Annons