Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rim, 2, är dödligt sjuk - nu ska hon utvisas

Rim Al Amin är två och ett halvt år och väger fem kilo.Hon kämpar för sitt liv. Men myndigheterna vill kasta utdet svårt sjuka barnet, hennes mamma och två systrar.Utvisningsbeslutet ligger stämplat och klart

Annons
Rim Al Amin, 2,5 år är svårt sjuk. I helgen var hon nära att dö - snart ska hon utvisas.

Fredag eftermiddag. En lägenhet i Vivalla, två rum och kök. Här bor ensamstående Manal El Banna med döttrarna Alaà, 8 år, Laxal, 4 år och Rim, 2,5 år. Det skulle kunna vara en vanlig familj som gläds åt att det är helg.

Men i vardagsrummet står sjuksköterskan Annica Johansson. Och mamma Manals ledsna ögon berättar att något är fel – väldigt fel.

– Rim är sjuk. Hon ligger här, visar Alaà och kryper upp tätt intill sin lillasyster i sängen.

Ibland går det inte att förhålla sig opåverkad som journalist. På sängen ligger den sköraste tvååring jag har sett. Bredvid står en droppställning. En slang är instucken i tösens näsa, genom den får hon välling. Droppe för droppe. Trots att det är så lite hon får i sig hostar hon plötsligt till och kräks. Jag känner tårarna bränna.

– Rim är svårt sjuk. Hon kommer aldrig att bli frisk. Så sent som i torsdags fick hon en diagnos. Nu har barnläkarna spårat upp en medicin som vi hoppas kan hjälpa henne. Det vore synd att ta henne till Libanon nu. Jag vet inte ens om det går att ta med ett så sjukt barn i ett flyplan, säger Annica.

Manal är orolig. Hon lyfter upp Rim i famnen, men den lilla orkar inte ens öppna ögonen. Hon bara hänger över hennes axel. Syster Annica bestämmer sig för att ta några extra prover.

Med ett öga på Rim sätter sig Manal i soffan och börjar berätta. Familjen är hotad av utvisning.

Fotografen Kicki Nilsson och jag är där för att beskriva ”ärendet” i NA. Sådana reportage gör vi då och då. Den här dagen kommer att sluta helt annorlunda.

Manal flydde från Libanon och kom till Sverige med sina två barn i februari år 2007. Hon visste inte då att hon väntade en tredje dotter.

– Barnens pappa är i Libanon. Ingen vet var han finns, om han finns ...

Manal har två äldre systrar. De kom till Sverige för längesedan och bor också med sina familjer i Vivalla.

– Jag klarar mig inte utan mina systrar. De hjälper mig med de andra barnen när Rim är så sjuk. Jag vill stanna här i Vivalla, säger Manal vädjande.

Hon berättar om den konstiga graviditeten. Manal gick inte upp i vikt när hon väntade Rim, inte ett enda kilo. Barnmorskan menade att det kunde bero på den psykiska belastningen i samband med flykten från Libanon.

– Men jag kände redan då att något inte stämde, säger Manal.

Rim vägde 2,2 kilo när hon föddes. Ett litet pyre, men till synes frisk. Efter några månader började dock komplikationerna. Flickan drabbades av febertoppar, svåra diarréer ett tiotal gånger per dag och kräkningar. Blodvärdet var lågt och hon slutade gå upp i vikt.

– Vi låg inne på sjukhuset i två månader. De andra flickorna fick bo där också. Under den tiden fick jag avslag på min asylsökan.

Tårarna stiger i ögonen på Manal, men hon sväljer gråten. In och ut på sjukhuset har hon farit med Rim. Provtagningar och behandlingar har avlöst varandra.

– Jag måste stå ut, vad har jag för alternativ? Jag har de andra flickorna att tänka på också.

Det mobila barnteamet från USÖ har varit räddningen för familjen. Tack vare dem har Rim kunnat vårdas till stor del i hemmet. Och för tre veckor sedan avböjde Manal fler behandlingar på sjukhuset. Men den nya medicinen är ett nytt halmstrå i mörkret.

Sköterskan Annica börjar se fundersam ut. Det blir allt svårare att få kontakt med lilla Rim. Annica går i väg och ringer en barnläkare. Hon återvänder och tar Manal i handen:

– Vi måste ta Rim till sjukhuset och ge henne blod och behandling, om hon ska klara väntan på den nya medicinen. Annars kommer hon att somna in här, förklarar hon.

Manal blir förtvivlad. Hennes syster Gina erbjuder sig att ta hand om de andra flickorna. Men barnen vägrar, de vill följa med mamma och lillasyster till sjukhuset.

Annica säger att det inte är panik. De kan packa, äta och ta en sjuktaxi om en stund. Sedan går hon.

Strax efteråt kräks Rim igen och får mer diarré. Manal vill inte vänta mer. Snabbt klär hon barnen, stoppar Rim i vagnen och springer till busshållplatsen. Bussen rullar iväg mot sjukhuset.

När bussen stannar får inte Manal kontakt med Rim alls längre. Flickans ögon är halvslutna och stilla.

Och nu är paniken där. Manal springer mot hissen.

– Rim är jättesjuk nu, snyftar hon medan hon försöker hjälpa flickorna av med jackorna.

På barnkliniken rusar Manal runt en stund innan en sköterska dyker upp i korridoren och ser att de kommit. Sedan sätts behandlingarna snabbt igång.

– Så här dålig har hon aldrig varit. Rim var nära att dö, säger Annica när helgen är över.

Rim måste till sjukhus. Annars kommer hon att soman in här, förklarar sjuksköterskan Annica Johansson för Manal El Banna. Storasyster Alaà vägrar lämna lillasysters sida. Hon och systern Laxal vill följa med till USÖ.
Helt förbi av förtvivlan når Manal El Banna sjukhuset efter en ångestfylld resa på stadsbussen med Rim som blivit allt sämre.

Mer läsning

Annons