Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sara knäcktes på jobbet

Saras liv har gått i kras. Hon knäcktes av mobbning på sin arbetsplats. Nu lever hon en dag i taget, utan framtidshopp, utan kraft. En enda sak håller henne uppe, kampen för upprättelse. Och barnen.

Annons
Sara trivdes med jobbet. Sedan skedde en omorganisation och hon kände sig trakasserad, utskälld och hånad inför sina arbetskamrater.

Hon faller i gråt många gånger när hon berättar sin historia. Återupplever den djupa förnedring hon upplevde under några år på en ideell organisation i länet.

– Jag har tappat lusten till livet. Jag känner inte igen mig, det här är inte jag. Jag förstår inte vad som hände, hur hon gjorde för att reducera mig till en värdelös nolla.

Mänskliga relationer är komplicerade. Det finns alltid två sidor i en konflikt.

NA har talat med flera utomstående personer som sett vad Sara utsattes för. Vi har tagit del av intyg och utlåtanden från psykiatriker, arbetsmiljöexpertis och fackliga företrädare för att förstå vad som ledde fram till Saras kollaps.

Det ger en bild av en usel arbetssituation. En kvinna som under kort tid var arbetskamrat med Sara säger:

– Jag har 45 års arbetslivserfarenhet och har jobbat på många arbetsplatser, men det här var det värsta jag varit med om när det gäller usel stämning och utfrysning av en medarbetare. Jag våndades förfärligt den korta tid jag var där.

Det har gått mer än sex år sedan Sara lämnade sin arbetsplats. Hon accepterade en uppsägning på grund av arbetsbrist och nio månaders avgångsvederlag, på fackets inrådan. Att ta strid skulle ta år, med oviss utgång och fortsatt lidande, menade facket.

Den gången orkade hon inte kämpa emot. Men i dag ångrar hon att hon skrev på det där pappret.

Sara hade jobbat som tolk i flera år när hon 1997 fick erbjudandet att arbeta inom den ideella organisationen. Hon fick fria händer att bygga upp en socialt inriktad verksamhet och grep sig an uppdraget med liv och lust.

– Vi blev kända långt utanför kommunen, säger hon. Det kom studiebesök som ville lära av oss. Jag var frisk och stark och orkade hur mycket som helst. Det var så roligt.

2001 gjordes en omorganisation och en ny kvinna kom in i verksamheten som helt skulle förändra tillvaron för Sara. Plötsligt var allt hon gjorde fel.

Trots att Sara var föreståndare tog arbetskamraten över och började styra och ställa med Sara i minsta detalj.

Hon blev utskälld och hånad inför praktikanter och andra medarbetare. Hon fråntogs allt ansvar, fick inte vara med på möten, inte delta i kurser, plötsligt fick hon ingen post.

Hon har alltid tyckt om vackra kläder men blev nu hånad för sin ”kostym”.

Det var små subtila angrepp Sara utsattes för som gradvis urholkade hennes självförtroende och till slut knäckte henne.

Hur känslig får man vara på en arbetsplats? Hade Sara alltför tunn hud? Varför sa hon inte ifrån?

För henne var den svenska arbetsmarknaden en ny erfarenhet. Hon är försiktig och lågmäld som person, dåligt rustad för konflikt. I det längsta försökte hon vara till lags. Vek undan, svalde oförrätterna, försökte förstå. Sökte stöd på annat håll i organisationen.

Men vanmakten inombords växte och en dag brast det.

En söndagskväll i november 2004. Hon stod inför ännu en arbetsvecka med nya trakasserier att vänta. Sedan hon tvättat och lagat mat åt barnen för nästa dag stoppade hon i sig en massa tabletter för att avsluta allt. Men äldsta sonen upptäckte vad som hänt och larmade ambulans.

När facket tog tag i Saras ärende för att driva det som arbetsskada svarade arbetsgivaren med att anklaga henne för försummelser i tjänsten. Anklagelsen skrevs ner i en handling, undertecknad av en förtroendevald och en arbetsledare.

Senare har arbetsledaren inför Saras stödpersoner förnekat all kännedom om handlingen och han instämmer inte i anklagelserna. Till NA säger han, efter kontakter med den förtroendevalde, att han inte längre minns något.

Trots att det gått mer än sex år sedan dessa traumatiska händelser är Sara fortfarande märkt. Hon är långtidssjukskriven med ett enda mål för ögonen, upprättelse genom att få sina ohälsoproblem klassade som arbetsskada. Hon har fastnat i oförrätten och orkar inte gå vidare med sitt liv.

Ärendet ligger nu i Förvaltningsdomstolen sedan Försäkringskassan avslagit. Sara har vittnen, intyg från psykiatriker, facket och arbetsmiljöexpertis som stöder hennes sak.

En tidigare regionordförande i organisationen försökte ta tag i problemen som uppstod vid omorganisationen men gav upp och lämnade sitt uppdrag. Han anser det rådde en dålig psykosocial miljö där flera medarbetare for illa men där Sara råkade mest illa ut av alla. Han anser att hennes ohälsoproblem en arbetsskada som organisationen bär ett ansvar.

Sara grubblar ständigt på vad som hände för att försöka förstå.

– Jag har bott i Sverige längre än i Iran. Jag kan språket och den svenska kulturen, jag har lärt mig att behärska mig. Jag vill inte tro att det har med min invandrarbakgrund att göra. Men jag har funderat mycket på det.

Fotnot: ”Sara” är ett fingerat namn.

Läs mer i dagens tidning om: En psykiatriker om vilka skador mobbning kan ge,

Advokat: Flest mobbas inom offentlig sektor och läs om Anita Wallstedt som i dag leder ett nätverk för mobbningsoffer.

Mer läsning

Annons