Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Se den färgsprakande paraden genom Örebro

Det var mäktigt, kul och färgglatt. Regnbågsparaden gjorde verkligen skäl för sitt namn.

Annons

Redan en timme innan paraden skulle starta var stämningen hög vid samlingsplatsen utanför Scandic Grand Hotel.

Här fanns Magnus Fernberg från Stockholm tillsammans med sina kompisar – och med ett brett leende på läpparna.

– Det var två från Örebro som kom till oss när det var Stockholm Pride, så nu åker jag och mina tre kompisar till Örebro för att stötta och se hur det är här. Det är kul att få pröva något nytt, förklarade Magnus.

Bredvid honom stod Anna Sandberg från Örebro, som jobbat med Pridefestivalen i många år. Den i Stockholm alltså.

– Jag har varit med där i tio år som volontärsamordnare, och jag brinner verkligen för det. Men Pride i Örebro har jag inte jobbat med. Jag hinner inte med båda festivalerna. Tyvärr, säger Anna.

Men man kan lugnt säga att hon drog sitt strå till stacken ändå:

– Det är tolv stycken som sover hemma hos oss.

Vad är det som är så bra med Pride?

– Ja, i år är den ju extra viktigt med tanke på den debatt som har varit. Men innan vi pekar på Ryssland kanske vi ska fundera på: Får vi som är här dansa tillsammans en söndagskväll, säger Anna och tänker på dansklubben Rockrullarnas förbud mot enkönade par.

Gör den här paraden någon skillnad?

– Ja, det gör att man pratar om det, diskuterar de här frågorna. Och den tar nog död på lite fördomar. Det är inte bara nakna läderbögar som går i sådana här parader utan vanligt folk, säger Anna Sandberg.

63-åriga Birgitta Svensson jobbar till vardags på Samhall, men i lördags var hon sysselsatt som volontär på Örebro Pride.

Någon tidigare kontakt med hbtq-världen har hon inte haft.

– Jag fick se på Facebook att de behövde volontärer, så jag anmälde mig. I dag har jag visat folk till rätta och blåst ballonger.

– Det är roligt samtidigt som jag är lite nyfiken på ... ja, hur det är så att säga, sa Birgitta strax innan det mäktiga och flera hundra meter långa följet började sin marsch genom centrala Örebro, med slutmålet i Stadsparken och den stora Prideshowen.

Musiken dundrade från högtalarna på ett lastbilsflak, det bankades på trummor och en och annan talkör hördes.

Men framför allt var det en sak som var utmärkande – glädjen. Både hos dem i tåget och hos åskådarna.

NA pratade med många som stod och tittade på och alla var positiva.

– Jag tycker det är jättekul, förklarade till exempel Ligitta Ermanbriks.

– Ett underbart initiativ, menade Micael Johansson. Man ska få vara precis som man är.

Mer läsning

Annons