Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skebäck i våra hjärtan

Vad var så speciellt med gamla Skebäck?
Något alldeles extra är det, för när det nyligen ordnades med bildvisning kom 50 personer.

Annons
@NA 93-Funktionstext:Gården Norensbergsgatan 11. Notera luckan på loftet. En herr Andersson (dock inte fotograf Ulf Andersson) skulle bygga sig en eka. Virke och verktyg hivades upp på loftet, och ekan gjordes klar. Men ack så lång den blev! Ekan gick inte att lirka ned för den slingriga trappan. Så Andersson fick såga upp en lucka i väggen för att få ut båten. BILD: ULF ANDERSSON

– En jättebra uppslutning, säger Ulf Andersson.

Ulf är uppväxt i Skebäck, och hade tillsammans med Göran Lindmark ordnat med träffen i loftet i Wadköping.

Ovanligt var att detta inte handlade om en föreningsträff, utan ett privat initiativ.

– Vi var tolv ”Skebäcksgrabbar” som träffades i somras, då sa vi att vi måste ordna med något större, säger Ulf.

Ulf ringde runt till 35 personer, och Göran bokade upp lokalen.

– Jag måste säga att jag blev mycket förvånad över att det kom så många besökare, säger Ulf Andersson.

En mängd Skebäcksvyer susade förbi på vita duken, dels Ulfs egna, dels bilder tagna av en annan före detta Skebäcksbo, Hans Sunesson. Och till varje diabild berättade Ulf, sufflerad av en entusiastisk publik.

Han var i unga år en hängiven fotograf av Skebäck. Fast då förstod han inte hur värdefullt hans knäppande var.

– Jag skulle naturligtvis ha tagit många fler kort, säger Ulf, men på den tiden var jag ung grabb och tänkte inte på att ”de där gamla kåkarna” kunde bli så intressanta .

En anda av nostalgi kunde kännas i mötesplatsen i loftet. Till mackan och kaffet ventilerades Skebäck, och de allra flesta verkade vara överens om att stadsdelen – åtminstone i tidens backspegel – var rena rama idyllen. Uppsnappat från Skebäcksgrabbarna:

– Det fanns en oerhört fin gemenskap i Skebäck.

– Men skithusen på gården saknar man inte.

– Minns du hur det dofta´ från syrénhäckarna på somrarna?

– Vi pallade krusbär från Sill-Oskar.

Och så pratade man om alla originalen som fanns i Skebäck och närbelägna Vasstofta. Bland annat Vacker Tass, Stenålders-Greta (hon klädde sig enbart i brunt, till och med cykeln var brun), Kalle Maja (en kvinna som gick i manskläder) och så Slingris, Bredspåringen och Kalle Gädda.

Till sist en uppmaning till läsarna. Har ni bilder, och gärna minnen, från någon stadsdel i Örebro? Hör av er till oss på Stadsliv!

@NA 93-Funktionstext:Gården Villagatan 8. Kortet togs 1959. Välansade träd tronar mitt på gården. Grabben Ronnesjös farsa hade ryckt ut med sågen för att få in mer sol i lägenheten. Men vad är det för bil som står parkerad på gården? En Austin kanske?BILD: ULF ANDERSSON
@NA 93-Funktionstext:Norensbergsgatan 16/Villagatan 6. Stilig kåk, eller hur? Skulle man riva i dag eller hade husen fått stå kvar? Det är frågan det. Hörnhuset på bilden stod färdigt omkring 1910. BILD: ULF ANDERSSON
@NA 93-Funktionstext:Sista året på Norensbergsgatan. Året var 1968, då kåken skulle rivas. Nästan alla kåkar i kvarteret revs vintern 68/69. Gunhild Andersson stoppar in en vedknosing i järnspisen. När bilden togs bodde hon ensam i hela huset. Gunhild flyttade sedan till Slussgatan 2-4 B, som många kallade ”Dyngbo”. Inte därför att det var smutsigt och eländigt, utan därför att renhållningsarbetare bodde där. BILD: ULF ANDERSSON
@NA 93-Funktionstext:Skebäck for ever. Uppslutningen var god till bildvisningen i Wadköping. Omkring 50 personer kom till visningen i loftet, Wadköping. BILD: LG MÅNZON

Mer läsning

Annons