Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Socialen: Tvång är inte alltid bästa lösningen

Många som strider för att få en anhörig missbrukare omhändertagen upplever att de inte får hjälp. Men en tvångsåtgärd är inte alltid den bästa lösningen på problemet menar utredare på socialtjänsten.

Annons

– Det kan vara starten på en förändring men LVM (lag om vård av missbrukare) är inte det enkla svaret på ett missbruksproblem. Vi måste in till kärnan, till människan, säger Cina Persman, gruppledare på utredningsenheten vid Örebro kommuns socialtjänst.

Men det är just omhändertagande enligt LVM som är den behandlingsform som många anhöriga efterfrågar. För socialtjänsten som enligt lag ska utgå från personens integritet är det en drastisk åtgärd att tvångsomhänderta en person.

– Vår verksamhet utgår från socialtjänstlagen. Där står att den ska drivas utifrån människans självbestämmanderätt och integritet, förklarar Ann-Christine Olofsson, chef för utredningsenheten.

Varför känner en del att ni inte tar dem på allvar när de orosanmäler till er?

– Det är tråkigt om anhöriga inte känner sig lyssnade på vid kontakt med oss på socialtjänsten, säger Ann-Christine Olofsson och fortsätter:

– Vid anmälningar gör vi en bedömning utifrån innehållet i anmälan. En kontakt tas med personen och därefter fattas beslut. Anmälaren har ingen insyn i vad som händer om inte personen ger sitt samtycke till det.

Vissa menar att ni inte går vidare med LVM för att en LVM-plats är för dyr?

– Det kan jag lugnt säga att det här handlar inte om pengar, säger Ann-Christine Olofsson.

Vad händer om ni inte får tag på personen?

– Innehållet i anmälan är avgörande för hur vi går vidare. Får vi inte någon kontakt eller ytterligare uppgifter som styrker pågående missbruk avslutas utredningen. Eller så skickas begäran till polisen om handräckning till läkarbedömning, säger Ann-Christine Olofsson.

Om ett LVM-beslut ska bli aktuellt måste personen behöva hjälp för att ta sig ur ett aktivt missbruk.

– Det är den första punkten i LVM-lagstiftningen. Den andra punkten är den tuffa punkten. Att det inte kan ske frivilligt. Många anhöriga tittar bara på den tredje punkten, att personen utsätter sig för allvarlig fara. Men om vi inte kan bevisa de två första så faller allt i rätten, säger Cina Persman.

Förvaltningsrätten är den instans som slutgiltigt beslutar om LVM. Cina Persman beskriver det som en rättegång där personen med drogproblem har ett juridiskt ombud.

Säger personen att den ställer upp på frivillig vård faller punkt två. Om inte socialtjänsten bevisar att vård inte kan ske frivilligt. Det sker ofta genom att socialtjänsten visar på tidigare insatser som avbrutits.

Läs också:

Tvång är det sista hoppet för Micke

Vad betyder LVM och LPT?

Mer läsning

Annons