Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sommar: Här växer lugn och ro bäst

En stunds påtande i jorden vid kolonilotten gör att stressen vissnar medan välbefinnandet växer.

Annons
OdLar mycket. ”Jag har en extra pallkrage med potatis, för potatis ska det vara”, säger Anna-Lena Mrini.

Körsbärsträden runt scenen vid Domarringens kolonilotter är sedan länge borta. Anna-Lena Mrini minns dem dock väl. Hon är uppväxt bland trädgårdarna här och när hon var liten var de röda bären oemotståndligt lockande. Barnen slog in spik i träskorna och tog sedan bort spikhuvudena.

– Då blev det spikskor och vi trodde att vi kunde klättra upp och hämta körsbären i trädet, berättar hon.

Fungerade det?

– Inte riktigt, säger hon och skrattar.

Hon har precis lånat en skottkärra för att frakta lite nya växter till sitt lilla hus, som ligger nere vid Domarkärret.

– Min morfar byggde det. Det var med rivningsvirke från Skebäck. Jag tror inte att han hade en enda bräda som var ny, berättar hon och fortsätter:

– Det var lite stort då, att ha ett eget hus. I alla fall för en arbetare, även om det bara var en kolonistuga.

På sommaren är hon där och påtar och pysslar varje dag.

– Jag brukar åka hit direkt från jobbet. Det känns så skönt att bara kunna rensa huvudet när man jobbar med människor, säger Anna-Lena Mrini.

Maken Mustapha Mrini trivs med lugnet i den välskötta trädgården. Fast grävandet och rensandet har han inte riktigt lärt sig att älska.

– Den sista tiden har jag börjat gilla det. Men jag tycker det är för mycket jobb. Jag tycker om att komma hit och sitta, säger han.

– Han har blivit lite mer villig nu, retas Anna-Lena Mrini.

De träffades på Gran Canaria för 23 år sedan, berättar Mustapha medan han serverar sött te med den sista myntan från fjolårets skörd. För honom är en koloniträdgård närmast exotisk.

– I Marocko har vi det inte så, inte för vanligt folk som vi. Antingen är det bönder som odlar eller så är det de som har gott om pengar och ett eget hus, säger han.

Senare har Mustapha en gräsmatta att klippa och Anna-Lena ska hitta plats för de nya plantorna som hon har tagit med i dag.

– Jag står alltid på huvudet i trädgårdslanden och ligger inte i solstolen. Det har jag inte tid med. Grejen är väl att det är så fint att hålla på. Man blir lugn, säger hon

Tillväxt. Anna-Lena Mrini funderar på var den nya plantan ska vara i trädgården.
Trivs bra. Christer Engback mår utmärkt i sin kolonilott i Dommarringen, som han och hustrun Carina köpte 1998.
En vy över den del av koloniområdet som vetter mot Domarkärret.

Mer läsning

Annons