Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Söndagsåkarna är ute på tunn is

Isen sjunger, ljudet viner över Hjälmarens hemfjärd. Ett 15-tal skridskoåkare ger sig på rad ut från Rävgången, deras rörelser får det frusna vattnet att skapa musik.

Annons
De kollar isen på Hemfjärden, Rävgången.

– Om sången blir tunnare och högre, då måste vi se upp. Då är isen tunnare, säger Göte Hellström.

Hans ord ger en målande beskrivning av nuläget på isarna: Det gäller att ha kunskap och veta vad man ger sig ut på. Isarna är tunna.

I går, söndag, var det årspremiär för en ledarledd tur på Hjälmaren i Örebro Långfärdsskridskoåkares regi.

Morgonsolen står lågt men lyser starkt. Den frusna sjön bjuder in till vinterupplevelse. Men först måste isen mätas.

– Sex centimeter, säger Elmar Jehle som slagit igenom ispiken och stoppat ner mätstickan.

Bara några centimeter

– Isen har inte vuxit något sedan i går, säger Göte Hellström som mätte på lördagen.

– Längre ut var den bara två-tre centimeter i går. Då kan man inte åka. Troligen har den inte vuxit något där heller.

– Det har dessutom blivit svårare att se gränserna mellan tunn och lite tjockare is eftersom det har kommit snö, säger Göte.

Men sex centimeter tycker han går bra. Om alla i gruppen är vaksamma.

– Vi åker på led med åtta meter emellan oss, ropar han till gruppen.

Inte närmare, då kan isen brista av tyngden.

De ger sig iväg, ledet ringlar fram för att undvika grund och strömmar. Åkarna känner hela tiden med ispikarna hur tjock isen är.

– Och så lyssnar vi på sången. Isen låter olika beroende på hur tunn eller tjock den är, säger Göte.

Riskabelt

De åker längs norra Hjälmarstranden, det är för riskabelt att åka rakt ut. Lite mer än halvvägs till Ässundet får de vända, isen är för svag.

– Det var en härlig tur, säger ändå Göte Hellström efteråt.

– Men när vi kom tillbaka till Rävgången mötte vi många utan utrustning. Det känns som att de inte förstår hur farliga isarna kan vara.

Mer läsning

Annons