Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Studenterna ska få ett heltannat bemötande än jag fick"

Sahlgrenska Sjukhuset, Göteborg, 1978. Sven-Egron Thörn och hans studiekamrater läser till läkare och är på praktik.
Först blir de bryskt bortkörda från sjuksköterskornas fikarum och sedan från läkarnas. Ingen visar intresse att hjälpa eller handleda de nya kandidaterna. Så ska jag aldrig behandla mina blivande kollegor, lovar han sig själv då.

Annons
Allt ljus på de läkarstuderande. USÖ-läkaren och handledaren Sven-Egron Thörn välkomnar nya läkarstuderande på praktik på sjukhuset.

Sven-Egron Thörn är överläkare och docent på ANIVA-klinken. Han har arbetat som narkosläkare på USÖ i 28 år. I 12 av dem har han varit handledare för läkarstuderande från Linköping, eller blivande kollegor som han föredrar att säga.

– Hur man tänker avspeglar sig i hur man uttrycker sig. Jag säger blivande kollegor därför att jag tycker det är bra att tänka så om dem, förklarar han.

Yrket som narkosläkare är fyllt av dramatik. Svenska narkosläkare är också intensivvårdsläkare. De kommer ofta in i akuta situationer – trafikolyckor, akuta kejsarsnitt, akuta förgiftningar, allvarliga operationer med stora blödningar och svåra, livshotande infektioner. Där emellan har jobbet lugnare skeden som sövningar under operation eller behandling av svåra akuta eller kroniska smärtor.

Ändå ser han inte sitt arbete som dramatiskt. Han vill hellre tala om skönheten i att vara läkare.

– Jag brukar berätta för mina blivande kollegor om det fantastiska och vackra i att kunna hjälpa och se varje patient som en unik människa. Jag berättar om hur det känns att kunna ge en kvinna som har en väldigt jobbig förlossning en bra ryggbedövning, hur det känns att få vara med under ett kejsarsnitt och se att en ryggbedövning fungerar så bra att kvinnan kan vara vaken under hela operationen. Då kan hon få se sitt barn direkt när det kommer fram. Sådana saker brukar jag berätta om!

Det är lätt att förstå att Sven-Egron Thörns kärlek till yrket har en tendens att smitta av sig. Flera av de läkarstuderande han handlett under åren har valt att bli just narkosläkare. Men hans främsta syfte är att få de blivande kollegorna att växa, att bli yrkesskickliga och inkännande. Regelbunden återkoppling är en viktig metod han använder sig av. Han väjer inte för att ge kritik.

– Men ska jag vara kritisk brukar jag alltid tänka att det ska gå två positiva omdömen på ett kritiskt, och att jag ger kritik på ett sätt som jag själv skulle kunna ta till mig.

Han understryker både vikten av ett gott handlag och god förmåga att kommunicera väl med patienten.

Är det inte svårt att avgöra när en blivande kollega själv är tillräckligt skicklig för att kunna lägga till exempel en ryggbedövning?– Nej, det tycker jag inte. Först visar man själv, sedan gör man tillsammans och till slut är det dags, berättar han odramatiskt.

Örebro universitets läkarstuderande är aktuella för praktik på ANIVA-kliniken på USÖ först om några år. Då har de kommit tillräckligt långt i sin utbildning. Sven-Egron Thörn ser fram emot att få ta emot dem.

– Då kommer de att få ett helt annat bemötande än jag och mina kamrater fick 1978, säger Sven-Egron Thörn.

Fotnot: Aniva står för anestesi och intensivvård. Anestesi är ett annat ord för narkos.

Mer läsning

Annons