Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svår väg tillbaka efter cykelolyckan

För nio år sedan ramlade Eva Ekerhag av cykeln. Halva huvudet skars upp, nyckelbenet bröts och efteråt var hon förlamad i halva kroppen. Hon är säker på att om hon hade haft cykelhjälm så hade inte skadorna blivit lika allvarliga.

Annons
skadad för livet. Eva Ekerhag kämpade sig tillbaka efter olyckan. I dag lever hon ett normalt liv, men påminns alltid om olyckan genom bland annat ständig yrsel.Foto: Lennart Lundkvist

Det var på kvällen den 12 februari 2006 som olyckan inträffade.

Eva Ekerhag var på väg från Tybble till Brickebacken och i tunneln under universitetsrondellen stod två personer mitt på cykelvägen.

– Det var snö på sidorna, så de stod där och pratade. Jag minns ingenting av händelsen, men tydligen ska jag ha hojtat till och sedan snuddat vid ena personens axel när jag susade förbi, berättar Eva Ekerhag.

Cykeln välte och Eva åkte med huvudet rakt ner i asfalten.

– Tjejen i paret var väl helt chockad, det forsade tydligen ur mina ögon. Jag blev medvetslös direkt och det sista jag minns från den dagen är morgonen då jag var hos min bror, säger Eva Ekerhag.

Ambulans tillkallades och trots att hon egentligen hade behövt flygas till Uppsala, blev de tvungna att operera henne på USÖ.

– Jag hade sånt tryck i hjärnan att de var tvungna att operera direkt. En läkare i Uppsala var med via satellittelefon, för att hjälpa till.

Olyckan skedde på söndagen och på måndagen flögs hon med helikopter till Uppsala.

Där blev hon kvar till fredagen.

– Jag låg och kämpade för livet och de visste inte alls hur det skulle gå för mig. Läkarna sa till min dotter att hon skulle förbereda sig på att jag kunde ligga som en grönsak resten av livet, berättar Eva Ekerhag.

Efter olyckan hamnade hon praktiskt taget nere på noll.

– Jag fick gå på en hjärnskola där jag fick lära mig att gå, äta, skriva och sådant. Jag var tvungen att lära om allt från början.

Eftersom skadorna var så allvarliga och Eva blev förlamad i halva kroppen efter olyckan, krävdes en stor ansträngning för att komma dit hon är i dag.

– Nu jobbar jag halvtid, men det tog flera år innan jag kom hit. Jag är väldigt envis, så jag har tränat mycket och för att klara av minnet använder jag mig av telefonen för att skriva upp saker jag behöver komma ihåg. Jag kämpar.

Minnet är något hon får arbeta med varje dag och mycket har försvunnit.

– Korttidsminnet och lokalsinnet har jag svårt med. Sådant som hände för väldigt länge sedan kan jag minnas, men de senaste tio åren är i stort sett borta.

Eva är tillbaka på cykeln, trots olyckan.

– Jag minns ju ingenting av den, så det är inte otäckt. Dessutom blir min yrsel, även den en konsekvens av olyckan, mindre påtaglig när jag cyklar.

I dag använder dock Eva alltid cykelhjälm när hon cyklar.

– Det är en billig livförsäkring. När det händer går det fort. Det säger bara pang och så är det kört.

Eva Ekerhag cyklade utan hjälm och skadades för livet 2006

Mer läsning

Annons