Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tvång är det sista hoppet för Micke

Varje gång telefonen ringer tror Rebecka att det är polisen som ringer för att säga att hennes bror är död. – Jag tänker så varje dag. Hela tiden, säger Rebecka.

Annons

Rebecka har anmält sin bror till socialtjänsten så många gånger att hon inte längre kan hålla räkningen.

Kanske har hon gjort det över hundra gånger.

Rebeckas bror är blandmissbrukare och i fem år har hon kämpat för att få brodern omhändertagen. Men Rebeckas anmälningar har inte lett någonstans utan det är först när polisen påträffat brodern nästan död som socialen agerat. Så har det varit två gånger nu.

De två syskonen är i yngre tjugoårsåldern. Rebecka heter egentligen inte Rebecka och vi kommer att kallas hennes bror för Micke.

Micke är heroinist. Han röker cannabis och spice och tar dessutom en hel del narkotikaklassade piller.

Ångestdämpande, anti-epileptiskt, muskelavslappnande, smärtstillande.

När Micke har slut på droger så skjuter han in Redbull i armen. Rebecka beskriver det som att även broderns arm har ett missbruk. Ett behov av att känna något skjutas in.

Det Rebecka vill är att Micke ska få hjälp. Att han ska bli tvångsomhändertagen enligt LVM, lag om vård av missbrukare.

– Men när jag ringer och anmäler honom till socialen så säger de bara att ”vi gör en bedömning när vi lagt på” eller att ”vi får försöka få tag på Micke och se vad han säger”. De ringer då till Micke men han svarar ju inte och när de inte får tag i honom så lägger de ned. Det är samma sak varje gång, berättar Rebecka.

Micke är dömd i domstol för ofredande, skadegörelse, olaga intrång, stöld och narkotikabrott. Han har brutit mot flera utdömda skyddstillsyner och han har blivit varnad av övervakningsnämnden två gånger.

Hösten 2010 fick Rebecka veta att Micke börjat med sprutor. Kompisar tog avstånd från honom.

– Sedan den dagen har jag varit på och anmält honom till socialen. Jag har tänkt att nu kommer de att göra något men det har aldrig blivit så. De har nog tröttnat på mig. De säger det inte rakt ut, men jag tror det.

Det var först när polisen hittade Micke medvetslös i en trappuppgång i Rosta och han blev intagen på landstingets beroendecentrum vid USÖ enligt LPT, lag om psykiatrisk tvångsvård, som han blev ”omedelbart omhändertagen” enligt LVM.

– Polisen sa att han skulle ha dött om de inte hade hittat honom. Som jag fattade det var det av en slump.

I november 2013 upphävdes Mickes LVM och tanken var att han skulle delta i ett öppenvårdsprogram i Örebro. Det var också en del av en tingsrättsdom mot honom. Skyddstillsyn.

Det höll i några månader. Sedan började Micke driva runt på stan igen. Rebecka ser honom ibland.

– När han är nykter säger han själv att han vill bli ren.

Men han går inte till behandlingen och vid nyår begärde en åklagare att Mickes skyddstillsyn ska hävas och att Micke ska dömas till fängelse i stället.

Ännu har inget hänt eftersom Micke inte har kunnat delges. Han håller sig utanför systemet.

Micke är hemlös och inga myndigheter kommer i kontakt med honom. Han är visserligen folkbokförd hos pappan men Micke är aldrig där. Rebecka säger att deras pappa har egna alkoholproblem och deras mamma är inte längre i livet.

Rebecka har tänkt att fängelse kanske kan vara ett alternativ eftersom hennes anmälningar om tvångsvård inte leder någonstans.

Så när Micke skrek att han skulle skära halsen av henne polisanmälde hon honom för mordhot. I samråd med polisen kom de fram till att det kanske kunde tvinga fram något. Så blev det inte och nu har hon tagit tillbaka sin anmälan. Hon vill inte sätta dit honom. Bara hjälpa.

– Hans armar har långa ärr. Det finns inte ens vener att sticka i. Han har stafylokocker, hepatit c, epilepsi, problem med njurarna, lungorna, han är smal och han får psykoser. Varje gång det ringer tänker jag att nu får jag ett samtal från polisen om att Micke är död. Jag tänker så varje dag. Hela tiden.

Under påskhelgen höll Micke på att dö. Igen. Polisen hittade Micke sovande utomhus i bara långkalsonger.

– Det var ju minusgrader så det hade nog inte gått så bra om de inte hade hittat honom sa polisen till mig.

Polisen tog med Micke till arresten och sedan hamnade Micke på beroendecentrum med ett LPT-beslut igen. Då kontaktade socialen Rebecka och sa att de skulle göra ett ”omedelbart omhändertagande” av Micke.

– De sa till mig att eftersom det kommer direkt från polisen eller sjukhuset så tar de det mer allvarligt. Jag är alltså inte betrodd. Jag kan tycka att det spelar väl ingen roll vem som kommer med anmälan. Jag gör ju inte det här för att jag tycker det är kul, säger Rebecka.

För en vecka sedan fördes Micke till ett LVM-hem.

Vad betyder LVM och LPT?

Krönika: På jakt efter glappet i vården

Mer läsning

Annons