Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Välkommen hem, Nisse!

Nisse är skapad för ett liv i Australien. Men på rymmen i Örebro fick han uppleva både svenskt vintermörker och ymnigt snöfall.Nymfparakiten Nisse överlevde – och är hemma hos sina jublande skötare igen.

Annons
Eva Bjärud och Nisse.

Nisses äventyr började i söndags när två stora fågelburar rasade samman på Kvinnerstaskolan i Örebro.

Det var Camilla Holm i Hovsta som på måndagsförmiddagen upptäckte Nisse och tog hand om honom.

– Jag var hemma eftersom jag är förkyld och vid halvtolvtiden hördes ett läte utanför fönstret. Jag har en gång haft en likadan fågel och förstod direkt att det var Nisse som försvunnit från Kvinnersta. Han verkade lite trött efter att ha tagit sig fram i snön. Men någon fara var det inte eftersom han pratade intensivt, berättar Camilla.

Nisse satt på fönsterblecket.

– Jag öppnade fönstret och då promenerade han upp på handen. Sedan satte hans sig på min axel. Jag kontaktade Kvinnersta och Nisse satt kvar på axeln tills de kom med buren och hämtade honom. Glädjen var stor över Nisses återkomst och det kändes bra att ha hittat honom, säger Camilla.

När Nisse försvann hade djurskötaren Eva Bjärud lyckats fånga in två av nymfparakiterna, men Nisse och ett tiotal andra exotiska fåglar flög ut i det svenska vinterlandskapet.

Eva Bjärud hoppades att Nisse och kanske ytterligare någon av fåglarna skulle återvända. Hon och några kollegor satte ut mat åt fåglarna, och så småningom återvände två rosellor och några duvor. Sedan föll mörkret – och Nisse var fortfarande borta.

– Vi var oroliga att rovfåglar skulle ta dem, men min magkänsla var hela tiden att Nisse skulle komma tillbaka, säger hon.

För nymfparakiten Nisse är speciell. Han är den enda av Kvinnerstaskolans 60–80 fåglar som är tam. Han tycker om att sitta på djurskötarnas huvuden och axlar och han sjunger och pratar ständigt.

– Nisse är fem-sex år gammal, så han betraktas lite som ett inventarium, säger Eva Bjärud.

I  morse var de förrymda fåglarna fortfarande borta och det snöade ymnigt – men Eva vägrade ge upp hoppet.

– Vi fick ett samtal från en fågelskådare som hört ett papegojliknande läte han inte kände igen borta vid Södra station, men han hade inte sett något. Jag kände att vädret var emot oss, men jag hade fortfarande den där magkänslan, säger hon.

Så kom samtalet från Camilla Holm på Vetevägen i Hovsta, inte långt från Nisses hem i Kvinnersta.

– Jag blev så glad så jag bara hoppade omkring, säger Eva Bjärud.

Eva och kollegan Kristina Bergström tog med sig en transportbur i bilen och hämtade hem Nisse. Han verkade lite tagen till en början, men det gick över så fort middagen var framdukad.

Mer läsning

Annons