Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför åt jag Harakirikorven?

NA:s reporter Micke Åberg förklarar varför han gick med på något så galet som att testa att äta världens starkaste korv.

Annons

Varför får man för sig att äta världens starkaste korv? Att ens ta en tugga av den är ju galenskap. Det är inte för att man tycker om det.

Oavsett hur stark mat man gillar äter man inte harakirikorv för den goda smakens skull.

Jag gillar att prova nya saker. Kom med en skön idé, helt galen eller väldigt banal, jag är antagligen på. Jag har upptäckt att jag väldigt sällan ångrar något jag gjort. Som när min kompis flickvän och jag klädde av oss nakna innan vi hand i hand lämnade en mc-fest full med stora skäggiga män en midsommarafton.

Eller när jag beställde orm på en restaurang i Vietnam och kyparna tog in en levande kobra som förlorade huvudet framför oss. Kobran blev till fyra rätter och blodet drack vi som snaps blandat med risvin. Eller fallskärmshoppet i Nya Zeeland. Eller när jag för en gångs skull struntade i min hårda yta och gav allt för en tjej. Tjejen hade jag visserligen ingen framgång med, men jag ångrar mig inte för det.

Däremot ångrar jag ofta saker jag inte gjort. Och att säga ja är ju mycket roligare än att säga nej. Därför tyckte jag det lät som en jättebra idé att käka harakirikorv när webbchefen Herman mejlade en förfrågan.

Strax innan jag började mumsa på korven från helvetet hade en man och hans dotter satt i sig varsin korv. ”Korven är inte särskilt stark, det är efteråt det blir jobbigt”, sa mannen till mig. Min plan var att attackäta korven innan kroppen hann uppfatta hur oerhört stark den var. Det blev en tvärnit. Känslan går inte att beskriva. Jag gillar kryddad mat, men det här var verkligen som att springa in i en vägg.

För ett tag tror jag organen slutade fungera. Jag fick inte ur mig ett ord, hur mycket jag än försökte.

Jag fick bara i mig ett par tuggor, men är ändå nöjd. Nu har jag provat. Fem minuter efter att jag misslyckats med korvätandet, framför en publik på ett 40-tal personer, gick jag ner för trappan vid Öbo på Olof Palmes Torg. Där kräktes jag upp såsen som misshandlade min kropp. På trappan satt en man med en yoghurt i handen. Han hade också satt i sig världens starkaste korv.

”Fan vad ont i magen jag har, men nu har man i alla fall gjort det”, sa han.

Mer läsning

Annons