Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Vi strävar efter att se lyckade ut i andras ögon"

Jag stod i mörkret under en hundpromenad i den villaidyll jag tidigare bodde i och såg på en vattendroppe som hängde på en gren.

Annons
Pelle Blohm.

Det var höst och regnet smattrade på min regnjackas huva, några bilar for förbi, ljusstrålar skar genom mörkret och lös för någon kort sekund upp mitt ansikte. Vattendroppen framför mig slet och jobbade i regnet för att inte släppa taget, den uppvisade en sådan enorm livsvilja.

Jag bestämde mig för att inte gå vidare förrän droppen lämnat sin plats på grenen, Molly stod bredvid med sin nos begravd i ett buskage och verkade nöjd med det. Å jag väntade, å väntade men droppen bara hängde där fast den blev tyngre och tyngre och enligt alla logiska naturlagar borde släppa sitt grepp om livet och dala ner mot backen för att återförenas med moder jord. Jag tänker att det är lite så livet är. Man hänger där på sin sköra gren. Man kämpar och växer tills man någon gång faller.

Jag hör människor säga att det är sånt här man börjar fundera över när man börjar blir gammal. Då skrattar jag och säger att kanske har jag en gammal själ i en mitt i livet kropp? Om man nu tror på sånt. Men jag har nog alltid haft ett stort allvar i mig. Men framför allt så beror det nog på att det händer så mycket som är på allvar just nu. Både nära och på avstånd. Å det beror nog på den ålder man nått upp till.

Det är allvarliga sjukdomar vart man än vänder sig. Föräldrar blir äldre och orkar inte så mycket längre trots att man hör att det där inne i huvudet finns så mycket mer att hämta. Människor man känner och som har funnits där under hela ens liv börjar stämpla ut. Det är livets gång, fullt naturligt men ändå så sorgligt och en aning skrämmande. Å det sätter ens eget liv på sin spets. Vad ska man göra med det?

Jag tänker på boken ”Den store Gatsby.” Om uppkomlingen från en håla i amerikanska mellanvästern som bara ville bli älskad och respekterad. Lyckad i andras ögon. Vi strävar så mycket efter att se lyckade ut i andras ögon. Vilket egentligen är rätt meningslöst. De flesta av oss är ändå snart bortglömda i det större sammanhanget. Tillbaka i det eviga kretsloppet. Det är inte lätt att leva. Det är ett slit och man får kämpa. Som droppen.

Men det kan vara rätt underbart också. Om man inte slösar bort det på vad andra tycker utan går den väg man själv vill...

Tre böcker om livet och döden:

1. Göran Tunström-Under tiden.

En bok som skrevs i efterdyningarna av en hjärtinfarkt som författaren fick mitt i livet. En bok med tankar, anekdoter, citat och visdomsord.

2. Kristofer Ahlström-Bara någon att straffa.

Ung man åker till Gotland för att begrava sin mamma och ta farväl av det hus hon tvingats sälja. Ett hus med massor av minnen.

3. Fredrik Ekelund-Jag vill ha hela världen.

Begåvade Daniel Lagerhjelm vill ha allt av livet. Han får det nästan men slarvar bort det.

Mer läsning

Annons