Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tack ni som gillar – eller avskyr mig

Annons

Så här på årets sista dag levererar jag min absolut sista krönika här i Nerikes Allehanda. På nyårsafton brukar man normalt titta tillbaka på året som gått, men jag tar mig friheten att blicka tillbaka på de sju år som passerat här på NA. När jag tänker tillbaka ser jag att det hänt en hel del:

Tabloidprojektet. Jag började formellt den 1 februari 2005 och samma dag kom NA för första gången ut helt och hållet i tabloidformat. Förre chefredaktören Krister Linnér hade dragit igång projektet men jag ”tjuvstartade” på NA ett par dagar i veckan under hösten 2004 för att kunna komma in i det stora omgörningsprojektet.

Sammanslagningen av Bergslagsposten och NA. I december 2006 gjorde vi nästa stora förändring. Jag vet att det fortfarande finns läsare uppe i Bergslagen som saknar den gamla tidningen, medan andra uppskattar att få en större sjudagarstidning.

Hans Larténs cancersjukdom som till slut tog hans liv. NA:s oerhört populära koncernchef kämpade som en furie mot sjukdomen och det var en tung dag för oss alla när cancern till slut tog hans liv. Han jobbade in i det sista så vi kunde följa hans kamp dag för dag. Det var något som tog mig personligen väldigt hårt, men jag är väldigt glad över att jag fick förmånen att arbeta tillsammans med Hans Lartén.

Vilks rondellhund. Det är få händelser som påverkat mitt liv så mycket som publiceringen av Lars Vilks rondellhund i augusti 2007. Först blev det fredliga protester, vilket är helt i sin ordning – ja rent av önskvärt – i en demokrati. Sedan kom ett beslut från en al-Qaida-ledare att sätta ett pris på mitt och Lars Vilks huvud. Då förändrades tillvaron i ett slag. Polisbevakning och återkommande kontakt med polisen i Örebro. Det positiva i sammanhanget är att jag lärt känna väldigt duktiga och trevliga poliser i Örebro. Det något mer negativa är att det uppenbarligen kommer att följa mig resten av livet, både jag och Vilks listas på al-Qaida-sajten Inspires namnlista där bland andra Salman Rushdie också finns med.

Bildandet av tidningskoncernen Promedia. När NA 2007 blev en av tidningarna i den nya tidningskoncernen med tidningar i hela Mellansverige innebar det stora organisatoriska förändringar.

Men trots stora omorganisationer och trots sparpaket är NA fortfarande en av landets mest offensiva tidningar när det gäller att utveckla innehåll och kommersiella lösningar i den digitala och mobila världen. Vår nyhetssajt na.se har ett antal gånger prisats och vi har också fått belöning i form av en ständigt ökad trafik på sajten. Att NA står för en stark redaktionell kvalitet har vi också fått massor av bevis för under de här åren. Nomineringar till både guldspadar, Stora Journalistpriset, Årets Bild, priser i tidningsdesign etc har gjort åtminstone mig personligen väldigt stolt över medarbetarna på NA.

Jag är också oerhört stolt över att NA:s lokalredaktörer utsågs till Årets redaktion första gången som utmärkelsen överhuvudtaget delades ut. Utmärkelsen fick tidningens lokala journalister för att de lyft fram just lokaljournalistiken genom att varje år samla lokaljournalister från hela landet i Örebro. Då delas också det Nära Journalistpriset ut.

Så nog händer det oerhört mycket spännande kring NA:s många duktiga medarbetare både på redaktionen och på marknad och annons. NA:s annonsavdelning är en av de vassaste i landet. Det är tack vare de duktiga säljarnas arbete som NA i dag har en väldigt stark ekonomi.

Det behövs verkligen eftersom vi just nu står inför en oerhört stor omställning. Vi vet att tidningarnas pappersupplagor går ner men vi ser samtidigt att allt fler intresserar sig för nyheter inte bara på datorn utan också på läsplattor och inte minst i mobilerna. NA har redan flera hundra som prenumererar på tidningen enbart digitalt. Här kommer det att hända oerhört mycket under de kommande åren. Då känns det väldigt bra att NA ständigt legat i framkant när det gäller utveckling av det nya.

Men så här långt har jag bara skrivit om saker som hänt på tidningen. Under de här sju åren har jag också haft förmånen att följa utvecklingen i staden Örebro och i länet med väldigt olika kulturer.

Bergslagen med sin historia (som inte är en del av Närkes) och Sydnärke med sin koppling till bland annat Vättern och också kommunikationerna kring Hallsberg och Kumla-Laxå. Men det är ändå staden Örebro som jag tycker förändrats mest under mina år här.

Jag har fått se centrum leva upp allt mer med uteserveringar och folkfester både på gator och torg och i slott och koja (eller åtminstone i Conventum och Behrn Arena).

När jag flyttade till Örebro blev ÖSK nesligt nedflyttat till Superettan av ekonomiska skäl men sedan har alla idrotter utvecklats rekordartat. Eller vad sägs om fotboll, hockey, volleyboll, handboll, innebandy, motor…Det är inte konstigt att SVT utsåg Örebro till Årets idrottsstad.

Själv måste jag tyvärr lämna allt det här för att flytta till huvudstaden. Men jag kommer att bära med mig oerhört mycket positivt från Örebro. Jag vet att inte alla här älskar mig. Det hör liksom till att man som chefredaktör på den stora, lokala tidningar får en hel del fiender. En del tycker bara så där lagom illa om mig, andra hyser känslor som gränsar till hat. Det får man leva med.

Men i en sådan här roll möter man också oerhört mycket värme. Därför vill jag med de här raderna också tacka alla er som spontant kommit fram på stan och gratulerat och önskat lycka till på nya jobbet (senast du utanför NA-borgen en tidig morgon nu i veckan).

Sådant gör att det är lätt att ta alla ilskna mejl, häftiga utfall och till och med mordhot.

Tack ska ni ha allihop för de här sju spännande åren.

Mer läsning

Annons