Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jessica tror på solidaritet och rättvisa

Artikel 73 av 300
Val 2014
Visa alla artiklar

I tioårsåldern började Jessica Carlqvist känna att det var skillnad på folk och folk. Det var då som engagemanget för att förändra världen började.

Annons
Jessica Carlqvist.

När Jessica var tio år gick hon alltid runt hemma i Järfälla och sa att hon ville förändra världen.

– Det var framför allt rasism jag tänkte på. Jag växte upp i en förort i Stockholm och började då känna att det var skillnad på folk och folk. Det var så det började, säger hon.

Det var en eld som tändes och den brann för samhällsfrågor.

– Det började tidigt i och med ANC-rörelsen och engagemanget kring svältkatastroferna på 1980-talet, säger hon.

När hon blev student visste hon att det var Vänsterpartiet som låg henne närmast, men det dröjde till början av 2000-talet innan hon gick ned till partilokalen.

– Det var som att känna sig hemma direkt med människor med samma värderingar. Det var en ganska häftig upplevelse faktiskt, säger Jessica.

Från att ha intresserat sig mycket för internationella frågor är siktet mer inställt på lokal politik. Jessica toppar Vänsterpartiets vallista i Örebro, och har en kommunalrådspost inom synhåll. Fast det är inget hon har haft som mål.

– Nej, inget sådant. Det har aldrig varit ett ändamål i sig, det har egentligen slumpat sig så kan man säga, förklarar Jessica.

Vad är din drivkraft?

– Det är att jag vill vara med och förändra. Sitta hemma och beklaga sig kommer man inte så långt med. Man kanske kan vara med och påverka i det lilla ibland också. För även om det är de internationella frågorna som intresserar mig allra mest är det svårt om man bor i Örebro och har familj, då får man ta det som är, säger Jessica.

Om du inte ägnade dig åt politik, vad skulle du göra då?

– Oj, jag är ju en sådan där som är engagerad lite här och var, så jag tror att jag skulle ha en massa andra engagemang. Det skulle kunna vara vilka samhällsfrågor som helst, miljöfrågor eller rättvisefrågor. Det är snarare tvärtom, att jag får fundera på vad jag måste välja hela tiden, säger hon och tillägger:

– Man kan säga att dygnet har för få timmar.

Vad är svårast i politiken?

– Att man måste ha en ganska stor bredd hela tiden. Det är lätt så att man har sina frågor som man brinner för, men man bör ju ha lite koll på den övriga politiken. Det är inte alltid så lätt, säger Jessica.

Hon är gymnasielärare och märker att det är många som vill diskutera politik med henne på jobbet.

– Det gäller att alltid hålla sig ajour vad som händer lokalt, nationellt och egentligen internationellt också. För man förväntas ha svar på allt. Det är ungefär som att vara lärare, att man ska vara med och svara på allt, säger hon.

När är det roligt att vara politiker?

– Det är det ju nästan jämnt. Jag tycker att det interna partiarbetet med ens partikamrater är det roligaste. Att diskutera frågor. Man är inte alltid överens och det är ganska ofta man ser olika på frågor, men man vet var man har varandra. Man står på samma värdegrund och har respekt och förtroende och kan diskutera, säger Jessica.

Vad tänker du på när det klagas på politiker?

– Ja, det beror på vilken fråga det handlar om, för det är ju också ganska tufft att var politiker. Det är inte alltid man har eget mandat att styra, utan det påverkas av ganska många olika faktorer. Ibland finns det fog för att klaga, ibland tycker jag att det är en lite orättvist bild av politiker. Det är ett ganska krävande jobb, och ganska otacksamt. Det är sällan någon säger att ”vilket bra jobb du gjorde”, men ganska ofta är man missnöjd.

I botten har alla politiker en egen grundideologi att luta sig mot, men i kommunpolitiken gäller det samtidigt att vara pragmatisk om det ska bli verkstad av alla löften.

– Det är mycket praktiskt och ganska lite ideologi, egentligen. Det beror på var man hamnar. Det finns en del område som innehåller mer ideologi. Och det är ju alltid lite roligare. Det är till exempel social välfärd där vi har vår käpphäst nu med det här med vinster i välfärden, och där är ideologin väldigt tydlig.

– Då blir det också mycket enklare och roligare. Det blir lättare att engagera sig. Det känns extra viktigt.

Vad tror du att valet handlar om med tre ord?

– Skolan. Arbete. Integration.

Vilka är de viktigaste utmaningarna?

– Ja, det är det här med skolan och välfärden. Vi håller på att privatisera vår välfärd. Det tycker vi är väldigt oroväckande. En majoritet av Sveriges befolkning tycker ju ändå att det här med vinster i välfärden är en dålig idé, säger Jessica och avslutar med:

– Vi håller på att bli ett mer individualistiskt samhälle. Vänstern tror på solidaritet och rättvisa.

Jessica Carlqvist (V)

Familj: Sambo och två barn, 17 och tio år.

Ålder: 41 år.

Uppväxt: Kallhäll i Järfälla.

Har jobbat med: Jag haft olika jobb, men varit gymnasielärare sedan 2002. Just nu på Risbergska skolan. Innan dess har jag jobbat i restaurangbranschen, i butik och som säljare och provat på många olika typer av jobb.

Annons