Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Martin tog sig an sitt livs största utmaning

På fyra tusenfemhundra meters höjd med höghöjdssjukan dunkande i skallen låg Martin Stenmarck med blåsvarta läppar.

Annons

I det ögonblicket borde idén att följa med landslagscyklisten Andreas Danielsson till Himalaya ha känts tveksam för sångaren från Örebro.

Några månader tidigare hade de träffats för första gången på en MTB-kurs i Stockholm. Martin hade dröjt sig kvar och efter en kaffe och några gemensamma skratt hade han slängt ur sig en uppmaning till kursledare.

”Hör av dig om du har något halvgalet projekt på gång”.

Skrämt de flesta

Det Danielsson letade upp hade skrämt de flesta men Stenmarck tackade ja. Efter månader av förberedelser, massor med mil på träningscykel och sponsorjakt låg sångaren någon gång i mitten av mars högt uppe i Himalaya och mådde riktigt dåligt. Ångrade sig gjorde han däremot inte.

–Nej, jag går igång på konstiga grejor som folk inte tror att jag klarar av. Det är lite dagisnivå, säger någon åt mig att jag inte vågar hoppa från tian på ett bad så hoppar jag, säger Martin till NA.

Ett hopp från tio meter är potentiellt lika plågsamt men det går betydligt snabbare.

Cykeltävlingen Yak Attack är ett vansinnesprojekt över nio etapper på tio dagar. Starten går i Nepals huvudstad Kathmandu och banan innebär att du måste trampa eller stundtals släpa eller bära din cykel runt 40 mil i Annapurnamassivet i Pokhara.

Höghöjdssjukan gick faktiskt över. Det gjorde chocken första dagen också.

Aldrig upplevt berg

Martin Stenmarck berättar om den tuffa första dagens tävlande:

–Efter starten cyklade vi ut ur Kathmandu på en asfaltsväg som snart gick över till grus. Efter en stund kom vi fram till en backe som gick rakt upp. Då insåg jag att jag tidigare hade upplevt backar men aldrig ett berg, säger Stenmarck.

På cykeln bredvid trampade mannen som hade dragit med honom dit.

–Jag såg att Martin blev chockad. Det var första gången som han cyklade uppför ett berg och han var riktigt plågad. Då visste man att vi hade cyklat två timmar och att vi hade tio dagar kvar, säger Danielsson.

Det gick inte fort men Martin bet ihop.

–Det var så tungt att jag nästan höll på att börja gråta. Jag såg på Andreas att han var bekymrad och att han undrade vad han hade dragit med mig på. Han sa åt mig att absolut inte kliva av cykeln. Om man gör det så kommer man aldrig upp igen, säger Stenmarck.

Tog sig till målet

Han satt kvar och tog sig till målet.

–Efter vi hade gått i mål på den första etappen bodde vi på ett ställe som var otroligt vackert. Men jag grät mig nästan till sömns. Dag två var likadan men efter det hade kroppen vant sig med det här tillståndet. Psykiskt handlade det om att inse att det var så här det var. Alternativet att bryta har aldrig funnits för mig. Möjligen om jag hade brutit en fot, säger han.

Efter tio dagars slit kom både Andreas Danielsson och Martin Stenmarck i mål – som sjua och åtta i tävlingen som de genomförde utan hjälp av arrangörerna. Det klarade bara 15 av 50 startande. Och flera av dem var nepaleser vana med den höga höjden.

Vad är det hos Martin Stenmarck som gör att han klarar av en så ovanlig och extrem utmaning?–I grunden är Martin en väldigt positivt laddad människa med hög arbetskapacitet. När han bestämmer sig för att göra något så gör han det till hundra procent. Visst är fysiken viktig men det mentala är ännu viktigare, säger Danielsson.

När förstod du att ni skulle klara det?–Dag sju, när vi stod då på 5 514 meter, vilket är tävlingens högsta höjd. Då var känslan ”vi fixar det här”. Det kändes bra, säger Danielsson.

Den hårda träningen inför tävlingen och Andreas Danielssons rutin från liknande tävlingar gjorde att allt gick som planerat.

–Andreas har länge jobbat som förbundskapten för MTB-landslaget och är minutiös i sina förberedelser. Om jag hade skött packningen hade jag bara tagit med en tredjedel och helt säkert saknat resten, ler Stenmarck.

–Jag är inte en person som tycker att det är jätteroligt att träna. Under träningsperioden skrek jag ut min frustration i gymmet men när jag stod framför en nästan lodrät bergvägg uppe i Himalaya på fyra tusen meters höjd så var jag otroligt glad för varje benböj jag hade gjort.

Spelade musik

Under hela resans gång hade de båda med sig sina gitarrer, gjorde spontana spelningar och skrev musik.

På torget i Lhasa blev det folksamling och Örebros stora rockstjärna höll på att hamna bakom galler när den kinesiska polisen slog till mot folksamlingen.

Danielsson och Stenmarck tvingades radera filmen i expeditionens kameror och det räckte för att slippa ett fängelsebesök i Tibet.

Efter målgången i tävlingen tog de in på ett mysigt hotell, åt en god middag, badade i het pool och sov gott i mjuka sängar.

Sedan var det dags för Andreas Danielsson att betala vadet han hade gjort.

Om Martin skulle ta sig igenom Yak Attack så skulle han bjuda på en kopp kaffe på världens tak.

–Vi flög till Mount Everest Base Camp med helikopter och det var min dyraste kopp kaffe någonsin. Men det var det värt och vi nådde vårt mål, att genomföra tävlingen med mersmak, säger Danielsson och skrattar åt minnet.

–Nepal är ett magiskt ställe som jag rekommenderar alla att åka till. Se det i verkligheten istället för att bara se det från flygplansfönstret på väg till beachen i Thailand.

Yak Attack

Yak Attack är en cykeltävling på 40 mil genom den mest brutala bergsterrängen i Himalaya. Under tävlingen klättrar cyklisterna sammanlagt över nio tusen höjdmeter. Den högsta punkten är 5 416 meter över havet. Yak attack trampas i nio etapper under tio dagar i Nepal från huvudstaden Kathmandu till Tatopani i Annapurna-massivet.

Annons