Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Örebroaren som sprang upp på Nordafrikas högsta berg – nu drömmer han om Mount Everest

Till vardags leder han löpargrupper i Örebro.
I måndags sprang Anton Hallor upp på Nordafrikas högsta berg med en grupp kunder.
Nu drömmer han om nya utmaningar – som att springa till baslägret på Mount Everest.
– Mycket berg, mycket backar, mycket uppför – då trivs jag, säger han.

Anton Hallor, 24, är både orienterare och löpare, läser tränarprogrammet på Örebro universitet, arbetar som personlig tränare och leder löpargrupper hemma i stan.

Men i helgen var han på ett betydligt större äventyr – som hjälpledare på en löparresa som Team Nordic Trail arrangerade i Marocko, med slutmålet att gå upp på Nordafrikas högsta berg, 4 167 meter höga Jbel Toubkal.

I tre dagar ledde Hallor löpnigar med de resenärer som ville springa, den fjärde och sista dagen gick hela gruppen gemensamt upp på toppen.

– Det var riktigt coolt. Jag har sprungit mycket i norska och svenska fjällen, men det här var mycket ... större berg. Ett berg här är verkligen ett berg, det tar en hel dag att springa upp på det, eller runt det. Och det var hårt underlag, grus och sten, inte någon skön fjällmyr, säger Hallor.

– Det var 19 deltagare, och varje för- och eftermiddag fick deltagarna välja om de ville vandra eller springa, och jag ledde de som ville löpa tillsammans med en marockansk guide. Det blev två–fyra timmars löpning före lunch och en–två timmar efter. Totalt räknade jag ut att det blev 16 timmars träning och 7 000–8 000 höjdmeter på fyra dagar.

LÄS MER: Därför ska Hallor staka hela Vasaloppet

Hallor och de andra i gänget acklimatiserade sig till den höga höjden genom att bo allt längre upp i bergen under veckan. Medan deltagarna sprang eller vandrade hela dagarna fördes deras packning till nästa boende av tio mulåsnor. Och på måndagsmorgonen var det så dags att besegra de sista 1 000 höjdmeterna, där det var vandring som gällde för hela gruppen.

– Vi gick lugnt och långsamt för att alla skulle orka med, den här resan skulle passa även de som inte har jättegod fysisk form. Det var bara drygt tre kilometer från sista boende upp till toppen, men det var sjukt brant. Vi gick med stegjärn under fötterna i snön uppför något som mest liknade en jättebrant slalombacke. Vi gick iväg 5.00 på morgonen, med pannlampor på huvudet, och kom upp på toppen lagom till soluppgången vid sju. Det var otroligt vackert, berättar Hallor.

– Toppen består av en platå stor som en basketplan, och därifrån kan man se hela Atlasbergen, in till Marrakech (miljonstaden som är huvudort i regionen) och bort till Sahara. Det var tekniskt lätt att ta sig upp på toppen, men höjden gör att det är så pass lite syre i luften att man blir rejält påverkad. När man går lugnt är det inte så stort problem, men när man börjar ta i och anstränga sig blev det "fan, jag får ingen luft" liksom.

I vinter siktar Hallor på att utvecklas både som löpare och orienterare, och ta ett steg mot eliten i båda idrotterna. Han ska dessutom staka Vasaloppet utan fästvalla – som en personlig utmaning – i mars. Och så ska han fortsätta leda sina löpargrupper, som en vanlig vardagskväll lockar ett 20-tal deltagare, hemma i Örebro. Men framöver drömmer han om nya löparäventyr på hög höjd.

– Nu när jag varit med som hjälpledare hoppas jag kunna ta uppdrag som ordinarie ledare på läger i Marocko. Och framöver skulle det vara coolt att få leda grupper på Kilimanjaro eller upp till basecampen på Mount Everest. Mycket berg, mycket backar, mycket uppför – då trivs jag, säger Hallor.