Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

ÖSK och Forward kan mötas i superettan

Jag gick ett par hundra meter från ödesmatch till seriefinal.
Hamnade i två helt olika världar, från 8 352 åskådare till 349, men framtiden kan snart vara här.
Nästa år är det fullt realistiskt att ÖSK och Forward möts i superettan.

ÖSK blev fullständigt utspelat på Råsunda. Det var inte direkt någon feststämning hos supportrarna i tioårsjubilerande Kubanerna som satt uppgivna i andra halvleken och hånades av AIK-klacken som sjöng ”sitt ner för ni åker ner”.

Tobias Grahn, som hoppade in i paus, kanske bäst satte ord på känslorna: ”En sinnessjukt utspelad match”. Så kändes det i andra halvleken när AIK kom i anfallsvåg efter anfallsvåg mot ett lag som inte hade förmåga att försvara sig. Det lilla självförtroende som ÖSK-spelarna fick i och med tränarbytet tycks ha pyst ut. Det försvann redan mot Mjällby.

Att inhopparen Mohammed Saeid fick pris som bäste ÖSK-are för sin halvtimme på planen kändes som ett förlöjligande, men å andra sidan: Vem skulle de ge det till?

Målvakten Jonas Sandqvist gav bort matchen med sin tokutrusning och halkning före Kwame Karikaris 1–0-mål precis före halvtid.

Vidhåller att ÖSK måste inse att klubben värvat två andramålvakter som ersättare för John Alvbåge. Om inte klubben lyckas hitta en stabil sista utpost, och det snabbt, så är det kört.

Norrköpingsförvärvet Shpetim Hasani debuterade på topp – och syntes knappt. Men får man inga bollar går det inte att göra mål. Hasani är värd en ny chans innan det går att göra en bedömning.

Det känns helt rätt att Peo Ljung försöker spela in framtidsmannen Christoffer Wiktorsson på vänsterbacken. Har alltid tyckt att Samuel Wowoah har sina största förtjänster i det offensiva spelet, gammal anfallare som han är. Wowoah, som hunnit fylla 36, har sin bästa tid bakom sig och nu känns det som om tiden är mogen för den 13 år yngre degerforsaren att ta över. Även om Christoffer mot AIK såg ut som pojken från landet på besök i storstan. Men han var i gott sällskap.

Nu väntar en ohyggligt viktig ödesmatch mot Gefle, den enda räddningsplankan i det här läget i kampen om kvalplatsen. En match som blir sex poäng värd. Det kommer att pumpa ångest och adrenalin både på planen och läktarna. Typiskt att ÖSK fick försvarsklippan Magnus Wikström avstängd i sista sekunden. Det gula kortet känns nästan lika tungt som utspelningen.

Örebro-självförtroende hittade jag istället på Skytteholm, som ligger bara ett vägbygge bort från Råsunda. Halva BK Forwards lag kommer från ÖSK:s överskottsbolag, men här finns glädjen och harmonin. Axel Kjäll är ett tränarämne utöver det vanliga och han har lyckats bygga ett lag där alla ser ut att trivas.

Sjätte raka segern kom i seriefinalen mot Vasalund efter ett iskallt straffmål inprickat av Kristoffer Näfver. I den form Näfver befinner sig i för närvarande skulle han definitivt inte göra bort sig i ÖSK.

ÖSK och Forward har faktiskt mötts i landets näst högsta serie under tre säsonger på 80-talet. Långt före superettans tid. Forward lyckades kryssa i tre av sex seriematcher mot ÖSK, men lyckades aldrig slå storebror. Jag minns framför allt en regnig 1–1-match inför 6 000 åskådare på Eyravallen 1987 när jag fick debutera som ÖSK-reporter på NA bredvid legendarer som Hans Jonson och Berth Lindlöf. Satt med mitt 80-talsfluffhår med ljusa slingor i på pressläktaren och kände mig hur stolt som helst när jag fick utse matchens lirare. Båda lagen jagade en allsvensk plats men det oavgjorda resultat var en seger för Djurgården som tog klivet upp. ÖSK slutade trea och Forward sexa, bara tre poäng skilde.

Så nära ett tronskifte i Örebro-fotbollen har vi aldrig varit i modern tid.

Hittills.