Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

ÖSK tar steget ut i Europa

Nu börjar jag tro på det på allvar. ÖSK tar steget ut i Europa!
Fem poäng att gå på ner till Elfsborg på fjärdeplatsen med fem omgångar kvar att spela – inte undra på att tränaren Sixten Boström släppte loss alla känslor och gjorde high five med sina spelare efter slutsignalen. Till och med landshövdingen Rose-Marie Frebran fick sig en finsk björnkram.

Alejandro Bedoya var tillbaka efter avstängningen, fixade årets snabbaste ÖSK-mål efter 16 sekunder, och blev avstängd igen. Tycker att utvisningen var tramsig. Båda gula korten var högst diskutabla. Då var brassen Daniel Sobralenses Zlatan-stångning mot John Alvbåge i slutet värre.

Enligt ÖSK-kännaren Christer Blohm kan Bedoyas mål vara det snabbaste i klubbens historia. Bara vid tre tillfällen tidigare har ÖSK gjort mål i första minuten – Thomas Andersson mot Örgryte 2002, Thomas Nordahl mot Landskrona 1973 och Leif Fouchenette mot Malmö så långt tillbaka som säsongen 1950–51.

En stor anledning till ÖSK-framgångarna i år är att laget går för seger i varje match, hemma som borta, istället för att gneta till sig kryss här och där. Det märktes tydligt i Halmstad där ÖSK jagade tre poäng ända in på målsnöret. Det känns uppfriskande när John Alvbåge är öppet besviken efter 3–1-segern mot Gefle eftersom ÖSK dippade lite i andra halvleken. Spelarna nöjer sig numera inte bara med tre poäng, även prestationen är viktig. Den inställningen ger resultat i tabellen. Under Sixten Boströms ledning kryssade ÖSK nio gånger både 2008 och 2009. I år har ÖSK spelar minst oavgjort i hela allsvenskan, bara tre gånger. Med trepoängssystemet betyder kryss två förlorade poäng.

ÖSK har fattat det nu.

Efter några vacklande säsonger på hemmaplan har Behrn arena blivit ÖSK:s borg precis som förr. 10 segrar på 13 hemmamatcher imponerar. ÖSK har redan nu, med fem matcher kvar att spela, tagit lika många poäng som på hela förra säsongen – 45. Men de som pratar om det bästa ÖSK-spelet på 40 år har glömt bort att de svartvita faktiskt tog sig ut i Europa fyra gånger under 1990-talet och fick möta Ajax. Om inte klubben diskats för att ha använts av för många utländska spelare borta mot Avenir Beggen i Luxemburg så hade ÖSK slagit sig in i Uefa-cupens huvudomgång lika många gånger. Det känns nästan som en svindlande tanke i dag även om den internationella fotbollen förändrats sedan dess.

Fortfarande har Sixten Boström en bit kvar till Sven Dala Dahlkvist och Rolf Zetterlunds framgångar, två tränare som inte alltid fått den uppskattning de förtjänade.

ÖSK har aldrig vunnit någon stor titel (gamla hallsvenskan räknas inte) och gör det inte i år heller. Men klubbens förvandling under den senaste tioårsperioden – från den knarriga träläktaren på Eyravallen till logerna på Behrn arena och en topplacering i allsvenskan – visar tydligt att något är på gång.

Nordin Gerzic, årets man i allsvenskan men avstängd i går, säger i den sjukt underhållande intervjun hos Ekwall vs Lundh att ÖSK måste bestämma sig. ”Ska vi satsa då gäller det att satsa”, anser han. Nordin konstaterar att ÖSK i såna fall måste öppna plånboken och betala bra löner för att behålla de bästa spelarna som i sin tur kan utveckla de yngre talangerna.

Gerzic nöjer sig inte med att bli trea, femma eller sjua med ÖSK, då går han hellre till en annan klubb. Det är just den typen av inställning som gör att jag faktiskt tror att ÖSK kan stå som svenska mästare om några år.