Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Pandemin är långt ifrån över

Artikel 1 av 3
Corona: Hemester
Visa alla artiklar

Folkhälsomyndigheten går ut med tydliga restriktioner. Istället för att hålla oss instängda ska vi vara hemma vid symtom, sluta resa inom landet, hålla oss borta från människor i riskgrupper och jobba hemifrån i största möjliga mån. Men inte ens det klarar vi svenskar av.

Jag överhör konversationer mellan två kvinnor, varav ena jobbar på IVA-avdelningen. Diskussionen handlar om att de fortfarande ska få gå till gymmet, att ”man måste få leva också”. Leva säger du? Är det de du säger till den 75-åriga mannen som nu har legat i respirator i åtta dagar och pendlar mellan liv och död?

Vänner som fortfarande åker hem till sina hemstäder eftersom ”de har ju inte Corona”. Hur kan du veta att torrhostan inte infaller när du sitter framför farmor Britta? Varför bryr vi oss inte om våra medmänniskor? Varför bryr vi oss bara om våra egna små triviala behov av semester?

Det värsta är inte över än, vi har en sommar framför oss och låt oss inse, det enda vi svenskar lever för är vår semester. Tvådagars-resan hem till mamma och pappa byts nu ut mot en månad i den hyrda stugan på Fårö. Visst suktas det nästan lite i munnen när ni läser det. Men vi får inte glömma att vi lever mitt i en världspandemi där folk dör varje dag. Vi har ett ansvar att se till att alla människors rättigheter till god hälsa skyddas, vi har ett ansvar att låta farmor Britta få en chans att leva tills hon är 100 år. Vi har ett ansvar att stanna hemma i sommar. Så snälla, gör det.

”En medmänniska”

Örebro

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel