Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Per Willén, LRF, svarar Evelyn Schreiber: Köttet är inget klimathot

Annons

Replik

Evelyn Schreiber skriver i ledarkrönikan den 14 juli att hon håller sig för god för att dras med i populistisk kritik av ”Filmjölksgate” i Lindesberg. Bra försök, men ändå faller hon i de djupa populistiska hjulspåren att allt är köttets fel …

Som granskande journalist borde Evelin Schreiber inte nöja sig med att konstatera att den offentliga maten har blivit 39 procent dyrare på de senaste åtta åren, ställa frågan ”hur är det möjligt”, och släppa frågan där. Hur är det möjligt?

Jag sade för många år sedan, när begreppet ”köttfri måndag” kom, att det här är att lura medborgarna.

Givetvis blir även maten dyrare. Löneökningar, transportkostnadsökningar, energiprisökningar etcetera, gör att även den offentliga maten blir dyrare varje år. Men 39 procent? Mina produktpriser som råvaruproducent fluktuerar visserligen lite mellan olika år, men har på dessa åtta år i princip legat still. Min fråga blir då – är det ”alltid” råvarans fel (köttets fel) att den offentliga matens portionspris blir dyrare varje år? Hur kritisk är respektive upphandlare i uppföljningen av grossistens prisuppräkningar varje kvartal? Vem tar dessa 39 procent? Kan man på allvar tro att man över tid kan sänka den reella kostnaden för maten, utan att det går ut över kvaliteten?

Blundern som Evelyn Schreiber verkligen gör, liksom många andra inom media och politik, är att okritiskt svälja påståendet att köttet är ett stort klimathot. Jag sade för många år sedan, när begreppet ”köttfri måndag” kom, att det här är att lura medborgarna. Korna dömdes 2006 av FN (FAO) som den största klimatboven på planeten. Detta enligt en forskningsstudie som snart visade sig vara grovt felaktig. FN (FAO) medgav runt år 2010 att så var fallet, men till skillnad från den första rapporten så fick dementin inget genomslag i media och i samhället i övrigt.

Sverige är (ännu) ett rikt land. Visst måste vi ha råd att ge både barn, gamla och sjuka bra och allsidiga måltider.

Koldioxid går dessutom i kretslopp genom fotosyntesen till gräset som djuren äter. Gräset är på många marker det enda möjliga att odla, eller som i naturbetesmarkerna, det enda som växer (och dessutom av sig själv). Om vi tänker hållbarhet och försöker ta ett helhetsperspektiv på världens miljö- och klimatproblem, så är det inte bara växthusgaser som är ett problem. Den biologiska mångfaldens utarmning är sannolikt ett lika stort problem – och där är korna och betesmarkerna själva lösningen på i alla fall delar av problemet. Hur ska vi ha det? Det finns inget som retar mig mer än den konstruerade ”sanningen” i uttrycket ”så ska vi äta mindre kött – det vet ju alla”, som kommer slentrianmässigt ur journalisters och förståsigpåares munnar titt som tätt. Men allt fler börjar förstå att hållbarhet är komplext och innefattar så mycket mer. När ska Evelyn Schreiber komma till insikt?

Sverige är (ännu) ett rikt land. Visst måste vi ha råd att ge både barn, gamla och sjuka bra och allsidiga måltider. Varför ska den offentliga maten degraderas till en rent ekonomisk fråga. Givetvis ska man använda skattepengarna förnuftigt och ekonomiskt (sparsamt), men Sverige är ett högkostnadsland med höga ambitioner kring djurvälfärd och miljö etcetera. Detta gör vår egenproducerade mat lite dyrare än viss import, så att det offentliga köket inte tror sig har råd att använda dessa prima råvaror. Var ska vi äta svensk mat, om inte i Sverige, Evelyn Schreiber?

Per Willén

Ordförande LRF Örebro

Svar

I min text konstaterar jag att högre matpriser är en förklaring till de ökade kostnaderna. Men sett till att andra svenska skolor (med vegetarisk kost) minskat sina matkostnader under samma period, håller det inte som enda förklaring. Frågan om vem som tar ansvar för de skenande kostnaderna är högst relevant och bör passas vidare till ansvariga politiker.

Däremot är det anmärkningsvärt hur ordförande för LRF i Örebro motsätter sig att köttproduktionens negativa effekter på klimatet. Det är nämligen vid det här laget vida känt, och fastslaget i en rad rapporter och studier. Eller för att citera jordbruksverket: ”Animalieproduktionen står för cirka 15 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser. Konsumtionen av kött är därför – oavsett var och hur det har producerats – förknippad med stor klimatpåverkan.” Menar du att myndigheten också saknar insikt?

Evelyn Schreiber

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel
Annons