Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Prinsessan på ärten - hur känslig får man va?

”Prinsessan på ärten” hör till författaren HC Anderséns kortaste sagor. Inte desto mindre är den laddad med kärnfull symbolik. Berättelsen handlar om den ömtåliga prinsessan som trots många ejderdunsbolstrar sover dåligt på grund av att drottningen har lagt en ärta under alltsammans. Teater Martin Mutter har bearbetat och dramatiserat sagan för att sätta ljuset på alla de barn som är speciellt känsliga.

Det är tre olika prinsessor som möter publiken: Glad- Sorgsen, Blyg-Modig och Stark- Skör. Alla är klädda i Catherine Giacominis fantastiska kreationer med vita kläder och självlysande rokokoperuker som glittrar och blänker på ett effektfullt sätt.

När prinsessan Blyg- Modig(Jonas Hedlund) berättar att han är en killprinsessa så skrattar barnen gott. Att han också är känslig för ljud och väldigt blyg möts av tyst sympati. Prinsessan Stark-Skör är mörkrädd och blöder näsblod och prinsessan Glad- Sorgsen avskyr förändringar och gör sig osynlig i en stor ”molnmössa” av vit bomull.

Varje prinsessas berättelse avslutas med en uttrycksfull dans där ljuset spelar över den vita ovala scenen. Som ett mantra upprepas gång på gång ”Hur känslig får man va?”. Ensemblen är så samspelt att jag ibland har svårt att skilja skådespelarna åt. De växlar och byter roller hela tiden men det blir ändå lätt att följa med i handlingen.

Längst fram på scenkanten står lysande glasburkar med olika innehåll. De används på ett sinnrikt sätt för att gestalta sagan. Fantasin får fritt spelrum och den utmaningen klarar den förtjusta publiken galant.

Att denna föreställning blir så helgjuten beror på samspelet med barnen. Teater Martin Mutter har haft ett unikt samarbete med olika referensklasser som på ett personligt sätt har bidragit med utformningen. Som avslutning visar skådespelarna upp en befriande glädjedans: Det går att leva lycklig även om man är hyperkänslig.