Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Recension: Storslaget om Stadra genom åren

Det sägs att det är svårt att bli profet i sin egen hemstad. Men Magnus Wetterholm är det.

Annons

När Nora teater bjuder till premiär av en ny föreställning med Stadra teaters skapare fylls salongen och ovationerna vill knappt ta slut. Ensam på scenen i nästan två timmar med monologer och sång och Magnus Wetterholm har charmat Noraborna återigen.

”Från min loge i en lagård” är framför allt en sorts ”Best of Stadra”. Fast bara med en roll – Magnus Wetterholms. Teaterdirektören har precis gått av scenen för att landa i sin loge. En loge med minnen från många års produktioner.

Han minns alla författare som besökt landet Stadra, anekdoter som när en and besökte repetitionerna, när ett åskoväder skapade ”ett famntag mellan himmel och jord” eller när Magnus Wetterholm i kvinnokläder tog emot en elektriker. Han byter skepnad allteftersom han berättar, från Edvard Persson i ”Hör musiken, söker efter orden” till Momma i ”Den itusågade damen”.

Mottagaren är förstås publiken, rekvisita-kalven Birger och först och främst Alice. En kvinna Magnus Wetterholm en gång träffade i Malmö och inte kunde låta bli att utropa ”Jag älskar dig!” till. Det är för denna Alice han ger en historiebeskrivning av sin teaterscens verksamhet.

Det mest sker till musik eller arrangemang av Anders Ortman och till texter av många svenska författare som Johan Henrik Kellgren, Hjalmar Gullberg och Anna Maria Lenngren.

Pärla efter pärla träs helt enkelt upp på en tråd med ”Made in Stadra” som stämpel. Svensk litteraturskatt presenteras till ibland korta berättelser om författarna. Precis det som skett under Stadra teaters livstid.

Och insikten om Stadras oerhörda kulturinsats slår till igen. För Nora kommuns del, för Örebro läns räkning och för hela landets skull. Här har vår svenska litteraturhistoria lyfts fram till emellanåt fantastiska tolkningar.

”Från min loge i en lagård” är inget mästerverk och föreställningen i sig är inte storslagen. Men det är däremot det den berättar om: Stadra scens produktioner. Magnus Wetterholm är som alltid oemotståndlig och i sitt esse när han har scenen alldeles för sig själv. Tankarna går åt chanson-hållet och både han och Nora-publiken älskar det.

När så Alice hela namn och adress avslöjas i slutet får ”Från min loge i en lagård” en ännu större tyngd och plötsligt har svensk kulturdebatt fått ett viktigt tillskott.