Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Regionens ansvar omfattar invånare i hela länet

Annons

Två partier sticker ut i de aktuella bussfrågorna. Det är Socialdemokraterna och Centerpartiet. För socialdemokratin är solidariteten mellan människor en hörnsten i politiken. Den har på senare tid förstärkts med utropet ”Hela Sverige ska leva”. Centern å sin sida har alltid betraktat sig som ett talesparti för landsbygden och dess befolkning. Utöver det väcker länstrafikledningens sätt att leda verksamheten ofta undran.

När länsstyrelsen år 1969 startade en utredning om länets kollektivtrafik var det mot bakgrund av allt fler busslinjer hotades av nedläggning. Utredningens mål var att ge de boende i länet fortsatta möjligheter att resa kollektivt med buss. Så småningom fick vi Länsbussarna med huvuduppgift att säkerställa förbindelser för arbetspendlare och gymnasieelever. Så har det därefter fortsatt och trafiken blev mera omfattande än den någonsin varit innan. Det har gått lite upp och ner med resandet i förhållande till konjunktur och busspriser. Under senare år kunde jag själv som bussförare se hur antalet resenärer var i dalande. Detta tycks ha fortsatt. Nu är det kris i ekonomin inom den kommunala sektorn. Regionen har inlett med att först fastställa ett kraftfullt sparbeting, 54 miljoner kronor för kollektivtrafiken, för att sedan se efter var indragningarna skall ske.

Regionen bör vara en motvikt till de kommersiella krafternas ensidiga satsningar på ett fåtal större orter.

Regionens styrande politiker har samtidigt ställt sig bakom en satsning på så kallade superbussar inne i Örebro enligt en modell, BRT-systemet, som för omsättning i lokal verksamhet hittills utretts mycket summariskt utan detaljstudier eller ordentliga kostnadsberäkningar.

Regionens ledning har uppdraget att se till hela länets bästa. Regionen bör vara en motvikt till de kommersiella krafternas ensidiga satsningar på ett fåtal större orter. Först därefter kan man ta ställning till extrasatsningar på någon enskild ort. Därmed kan inte superbussarna komma i första rummet. När det gäller Ljusnarsberg borde det vara regionens självklara insats att hjälpa kommunen att få till ett bättre och mera varierat näringsliv där flera människor kommer i arbete. I en sådan satsning ingår det inte att ta bort buss- och tågförbindelser. Men i dag visas ingen solidaritet från socialdemokratin eller önskan om att hela länet skall leva. Tydligast ser man det i reaktionen i det socialdemokratiska kommunalrådet Eva-Leena Johanssons av bitterhet präglade debattinlägg i busstrafikfrågan.

Det vi i dag ser är ett oblygt försök att föra över resurser från hela länet till den hägrande storstadssatsningen i Örebro.

Så länge det finns arbetspendlare och gymnasieelever på turer och linjer som hotas av nedläggning är det regionens skyldighet att säkerställa deras fortsatta resande. Likaså måste de icke bilåkande kunna ta sig till livsmedelsaffärer och annan service. Ett stort ansvar vilar här på Socialdemokraterna och Centerpartiet. Det vi i dag ser är ett oblygt försök att föra över resurser från hela länet till den hägrande storstadssatsningen i Örebro. Den utfattiga regionen är inte mera utfattig än att den är beredd att ta en stor del av kostnaden för superbusstrafiken. Därmed finns det inte av ekonomiska skäl motiv för det drastiska kravet på nedläggning av bussturer som fortfarande har resenärer.

Landsbygdspartiet Centern som ingår i de likadana koalitioner som styr såväl Örebro kommun som regionen följer snällt med i alla turer. Hittills, när detta skrivs, har ingen från centern sagt ett ord i bussfrågorna mera än att underteckna den supporterartade insändaren från de tre koalitionspartierna om superbussarnas massa fördelar.

Förra året gjordes ett gigantiskt felköp av bussar till landsbygdslinjerna där viktiga funktioner och komfort saknas.

Många gånger har jag undrat hur det är ställt inom länstrafikens ledning. Det verkar inte finnas något intresse för den egna trafiken, man utför mekaniskt det som administrationen kräver. Under de senaste sex, sju åren har antalet resenärer på många landsbygdslinjer varit i dalande och där hade jag väntat mig motåtgärder från länstrafiken. Nästan ingenting av vikt har gjorts. Övertagandet av skolskjutsarna i Lekeberg och deras sammanläggning med linjetrafiken slutade i kaos, man har trott sig få fler resenärer Glanshammar-Örebro genom att ta bort varannan hållplats efter linjen, nu tycker man det är okej att hänvisa folk milvägar från stationerna till att åka tåg. Förra året gjordes ett gigantiskt felköp av bussar till landsbygdslinjerna där viktiga funktioner och komfort saknas. Där borde det utkrävas ansvar för felstegen.

Tidigast om ett år, inte nu, borde avgörande beslut klubbas.

Frågorna om landsbygdstrafikens utarmning och superbussatsningen i Örebro hänger samman och bör lösas i ett enda sammanhang. Det bör inte fattas långsiktiga beslut förrän en detaljerad utredning presenterats för beslutsfattarna innefattande kostnadskalkyler för superbusspaketet. För landsbygdstrafikens del borde gälla att länstrafiken skyndsamt sätter in stimulansåtgärder för att öka antalet resenärer och minska förlusterna. Tidigast om ett år, inte nu, borde avgörande beslut klubbas. Socialdemokraterna och Centern måste visa att de tar sina förtroendeuppdrag på allvar, och bryr sig om även sina väljare utanför Örebro.

Jan Gunnarsson

Örebro

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel