Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Rekordmånga anmäler medierna: ”Vi får ofta frågor varför vi inte skriver ut namn på brottslingar”

 
Anders Nilssons krönikor
Visa alla artiklar

Annons

Aldrig tidigare har så många publiceringar anmälts till allmänhetens pressombudsman, PO. Antalet ärenden har ökat under hela 2010-talet och förra året gjordes 632 anmälningar. Pressens opinionsnämnd fällde samtidigt bara 29 publiceringar förra året vilket är den näst lägsta siffran någonsin. Det här är en ekvation som är svår att få ihop men det finns förklaringar.

I en tid när tongångarna på nätet hårdnat, när hot och hat blivit vardag och mindre hänsynsfulla nätplattformar utmanar de traditionella medierna skulle en naturlig slutsats vara att pressen tvingats följa efter och publicera mer integritetskänsligt material. Men så är det inte. Engagemanget för en hög pressetisk nivå har snarare ökat på redaktionerna i Sverige. ”Det hot och hat som numera är en del av många journalisters vardag förefaller snarast ha stärkt övertygelsen om vikten av etiska överväganden inför känsliga publiceringar”, skriver PO Ola Sigvardsson i sin årsberättelse. Han menar att hänsyn har blivit en kvalitetsstämpel för medierna. Det höga antalet anmälningar förklaras med att det blivit lättare att anmäla och att det inkommer fler massanmälningar. I ett fall anmäldes samma publicering 85 gånger förra året.

Omtanke ska också tas till offer och även den misstänktes anhöriga.

På Nerikes Allehanda har vi ett ständigt pågående etiskt samtal kring publiceringar som är integritetskänsliga. I grunden handlar det om vår publicering kan skada en eller flera personer. Det här är diskussioner som förs varje dag och när som helst på dygnet. Vi får ofta frågor varför vi inte skriver ut namn på brottslingar. Ett aktuellt exempel är rättegången mot polisbefälet i Örebro, som misstänks för våldtäkt, narkotikabrott och dataintrång. Just namnpublicering kräver noga överväganden. Hänsyn ska tas till var brottsprocessen befinner sig. Normalt brukar medier vänta med att namnpublicera till dom faller. Så länge vi inte namnpublicerar gäller det att journalistiken inte är utpekande även om den är anonym. Omtanke ska också tas till offer och även den misstänktes anhöriga.

Allmänintresse är när något är så viktigt att allmänheten måste få veta.

Förtroendevalda politiker, högt uppsatta chefer inom kommuner, näringsliv, rättsväsendet samt kändisar inom sport, kultur och nöje – löper en större risk att bli namngivna i medierna då de är offentliga personer. Till exempel var medierna snabba att namnge Kåre Friberg, kommunalråd i Motala, som nyligen dömdes till fängelse för våldtäkt och grov kvinnofridskränkning. Här spelar allmänintresset roll. Allmänintresse är när något är så viktigt att allmänheten måste få veta. Motsatsen är nyfikenhet – det är kul att veta men det är inte nödvändigt.

Sverige inrättade ett pressetiskt system med allmänhetens pressombudsman för 50 år sedan. Från årsskiftet omvandlades PO till MO – allmänhetens medieombudsman. Numera ingår också radio och tv i det nya medieetiska systemet. Det betyder att allt som sänts i radio och tv och som publicerats på radio- och tv-bolagens hemsidor också kan anmälas. Pressens opinionsnämnd har blivit Mediernas etiknämnd och avgör om någon blivit personligen utpekad och ska fällas.

Nerikes Allehanda har blivit fälld för en publicering de senaste tre åren.