Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Annons

I vädersammanhang hör man ofta talas om begreppet relativ fuktighet, som anges i procent. Detta säger dock inte så mycket om hur stor mängd vatten det finns i luften. Om man vill uppge detta använder man istället den så kallade absoluta fuktigheten, som anger hur många gram vatten det finns per kubikmeter luft, eller specifik fuktighet, lika med vikten vatten per kilo luft.

Den relativa fuktigheten avser kvoten mellan vattenångans aktuella tryck och det maximala tryck som vattenångan kan ha vid en viss temperatur. Detta maximala tryck är starkt temperaturberoende; varm luft kan innehålla mycket mera vattenånga än kall luft. Kall luft innehåller därför alltid en ganska liten mängd vattenånga i absoluta tal oavsett värdet på den relativa fuktigheten. Den relativa fuktigheten är ofta hög på vintern och vanligtvis lägre på sommaren, trots att luften då kan innehålla mycket mera vatten än på vintern. Den absoluta fuktigheten är däremot i regel låg på vintern och hög på sommaren.

Nu kanske vän av ordning frågar sig: vad har då den relativa fuktigheten egentligen för informationsvärde? Jo, när den relativa fuktigheten når mättnadsvärdet, dvs 100%, bildas moln eller dimma. Den är därför bekväm att använda inom meteorologin, för den visar hur nära man är moln- eller dimbildning.