Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Rosalis Deli

Rosalis Deli låter som namnet på en italiensk kvarterskrog i New York, och menyn på krogen vid Järntorget känns också inspirerad från USA. Synd bara att smakerna är lite för mesiga för att leva upp till den spänning som anas i både namn och meny.

Nu är Rosalis inget dåligt lunchställe. Stor lokal med generösa fönster ut mot slottet och Henry Allards park. Där finns gott om sittplatser och servicen är bra, maten kommer snabbt och serveras med många leenden.

Menyn ser ungefär likadan ut vecka ut och vecka in: pasta, sallad, olika sorters mackor. Typisk mat för ett snabbmatställe. Förmodligen är det också därför stället har en hel del stammisar, det är skönt för den stressade, man vet vad man får.

”Men samma meny blir i längden trist, känns som man äter ständigt samma lasagne” säger en av lunchpatrullens medlemmar.

Dessutom går känslan av snabbmat igen. Portionerna är stora och även om smaken är bra, känns maten knappast omsorgsfullt tillagad. Snarare som om den gjorts för att mätta många.

Rosalis ”Chicken Alfredo” är visserligen god, men samtidigt lite för fet och tung – den runda, salta ostsmaken som karaktäriserar en vällagad variant av samma rätt saknas.

Däremot har salladerna blivit mycket bättre den senaste tiden. Även om kräftstjärtsalladen får knappt godkänt, så finns där Rosalis Italienska med en varierad fyllning av italienska charkuterier och en Caesarsallad som visserligen är lite väl senapsstark i dressingen men ovanligt bra för att komma från en snabbmatsrestaurang.

Överhuvudtaget är Rosalis bäst på grönsaker. Deras salladsbord är varierat och fint. ”Krämig och god coleslaw” påpekar en av patrullens medlemmar, ”Ett plus för broccolin” säger någon annan. Och de små, stekta brödkutongerna smakar kalas.

Efter maten bjuds det på kaffe och en bit sockerkaka. ”Smakar drivved” hävdar en av lunchpatrullens medlemmar om kaffet, medan en annan är mycket nöjd med sockerkakan, ”fet och saftig” och tar två bitar.

Vad gäller interiören går åsikterna vitt isär. ”Mysig inredning med rutiga dukar” säger en av medlemmarna, medan en annan menar att ”designen i lokalen spretar. Rutiga dukar och Kermitgröna väggar. Staket med tjocka rep avgränsar de små borden som inte riktigt räcker till för de stora tallrikarna.”

Däremot enas vi om att läget är ett av de bästa i stan, fin utsikt och många människor som passerar utanför fönstret. Och ännu bättre blir det när uteserveringen öppnar

”Oftast har man sett ett tjog kändisar innan man tagit första tuggan” konstaterar en av medlemmarna nöjt.