Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Rosengrens skafferi

Rosengrens skafferi slår upp sina gröna dörrar till den vackra vegetariska matsalen varje dag – men vi vill ha bättre mat.

Det är inget snack om att Rosengrens skafferi har en av stadens vackraste matsalar. Den luftiga lokalen i vårt vackra länsmuseum har stora fönster som vetter mot Slottsparken. Trots att det ofta är fullsatt finns det något sofistikerat över restaurangen och det är svårt att sitta där en hel lunch utan att se åtminstone ett par Örebrokändisar. Vid andra bord sitter stora väninnegäng som man förstår har laddat för en mysig lunch, lite utöver det vanliga.

Nu ska vi redan från början säga att vi är väldigt förtjusta i att Örebro har en vegetarisk restaurang över huvudtaget. Det ger hela staden ett miljömedvetet, lite modernt snitt och det är skönt att kunna välja bort både kött och fisk mellan varven. Dessutom är mycket av det som säljs inne i lokalerna närodlat och kravmärkt. Bra, tycker vi.

Vi reagerar lite på att priset har höjts till 100 kronor över sommaren. Det är ganska högt för en lunch i Örebro, och ställer extra höga krav på både mat och service. Trots den relativt höga summan får man stå i kö först till kassan, sedan till buffén, medan det finns andra lunchrestauranger där priset är lägre, men man blir serverad vid bordet. Men det går snabbt i kassan med en nästan överdriven hjärtlighet.

När vi kommer dit finns som vanligt två huvudrätter på menyn: I dag svampsoppa med timjan och falafel med ris och örtsås. Till det serveras ett överdådigt salladsbord, med olika kryddiga sallader och en varm grönsaksgratäng, bröd och smör. Vatten att dricka till.

Problemet är att smakerna inte lyfter. Den varma grönsaksgratängen är för pepprig, ett par av salladerna för starka. Men samtidigt är både den vitlöksdoftande baba ganoushen och röran på gröna ärtor och nötter spännande och goda. Den här gången fylls också faten på buffén på i snabb takt, vid andra tillfällen har vi fått vänta lite för länge på det. Svampsoppan är så välkryddad att vi tappar bort svampsmaken, den drunknar i timjansmaken. Falafeln däremot är bra. Krispig på utsidan, och med den där korta kikärtssmaken som är lite speciell men väldigt god, och örtsåsen svalkar skönt i gommen.

Efter maten hämtar vi kaffe och kaka. Den sistnämnda verkar hembakad och är både krispig och seg. Mycket god. Sakta men säkert lugnar det sig efter lunchrusningen i lokalen. Vi njuter av utsikten mot Slottsparken. Och även om vi tycker vi får betala lite för mycket för maten, och även om vi tycker att kryddningen kunde varit lite mer varsam på sina håll, så vet vi att vi tänker gå tillbaka. Det är så trevligt att sitta mitt i stadens finrum.