Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Rovdjursföreningen blundar för problem - tamboskap drabbas hårt av vargar

Roger Cassman tonar i NA den 12 juli ner problemen med varg och rovdjur till att vara ett problem för jägarna och deras hundar. Med en massa siffror så försöker han visa att vargen inte ställer till mer än marginellt med skador, och då vad gäller jakthundar.

De stora problemen med rovdjur har vi som har tamboskap i betesdrift – får, kor och hästar.

Att vargen gillar får vet vi alla. Ett antal får blir offer varje betessäsong. Det otrevliga är att vargen biter ihjäl så mycket den hinner och kan, oavsett om den behöver det till mat heller inte.

Som djurägare är det en ständig oro som gnager, och som blir en traumatisk upplevelse ett angrepp, med mycket tråkigt efterarbete.

Det som få vet är hur besvärligt det är när nötboskap blir angripna. Äldre kor är inte lättskrämda. De är ganska duktiga på att försvara sig, framför allt om de går med sina kalvar. Men de nötdjur som till stor del sköter våra värdefulla betesmarker är oftast yngre kvigor och stutar (kastrerade tjurar).

De här yngre djuren fungerar så att de flyr, då finns inget staket som håller dem inne – då är det full fart rakt ut i det okända. Vi har flera djur som varit/är ute under betessäsongen. Förra året hade vi bland annat ett antal stutar som var ”på skogen” i nästan två månader innan det gick att fånga in dem.

Vad blir resultatet av dessa utskrämda djur? En del måste avlivas eftersom de blivit förvildade, en del kommer ”hem” men blir aldrig lugna och normala. Framför allt skapar det en massa onödigt arbete. Vi som är lantbruksföretagare med betesgående djur, har dagarna fulltecknade med vårt ordinarie arbete - marken ska brukas, foder ska skördas, hus ska rengöras och underhållas.

En del har entreprenadkörning åt andra och ska dyka upp på en arbetsplats vid uppgjort tillfälle. Det finns inte utrymme att söka efter djur som sprungit till skogs. Till detta kommer det faktum att systemet för skadeersättningar vid angrepp är en invecklad byråkratisk konstruktion och har ett ersättningstak. Det betyder att om samma företag får angrepp flera år i rad så kan ersättningen utebli, vilket är horribelt!

Det finns vargar som inte stör djurhållningen nämnvärt. Låt dessa finnas i begränsad omfattning, men sålla bort de individer som fått smak på tamdjuren

Vi har stängsel som stänger inne våra djur, i normala fall. De så omtalade rovdjuravvisande stängslen (RAS) som alla politiker och vargförespråkare talar väl om, är just avvisande och ingen garanti för att vargen inte tar sig in. En flock skrämda kvigor stoppas inte av RAS. Endast en betongmur skulle hindra dem från att fly. Alltså är inte stängslet lösningen, utan det är risken för att bli skrämda som måste minska – färre vargar och framför allt obligatorisk och omedelbar skyddsjakt på en individ som utfört ett angrepp.

Det finns vargar som inte stör djurhållningen nämnvärt. Låt dessa finnas i begränsad omfattning, men sålla bort de individer som fått smak på tamdjuren.

I Coronans spår och genom den Livsmedelsstrategi som Sverige har antagit, ska vi producera mer mat i Sverige. Vi behöver hävda ännu med betesmarker än vi gör idag. Dessa ligger i områden där rovdjuren finns. Men det är inte lockande att börja med djurhållning, oavsett djurslag, om vi inte kommer tillrätta med rovdjurssituationen. Frågan är så mycket större än striden mellan jägarna och rovdjursföreningen. Kom ut i verkligheten och se situationen som den är – den är ohållbar!

Per Willén

ordförande för Lantbrukarnas Riksförbund, LRF i Örebro län

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel