Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så hanterar du ditt barns rädslor

Påstår treåringen att det bor det ett spöke under sängen? Fram med ficklampan och leta på riktigt! Då visar du att du tar rädslan på allvar, tipsar experten.

Annons
Mörkrädda barn - så hanterar du det och andra rädslor.

Nästan alla barn går periodvis igenom olika rädslor under uppväxten. Det kan handla om spöken, döden eller att gå på kalas utan mamma eller pappa. För mellan fem och tio procent av barnen är rädslorna så starka att de uppfyller kriterierna för någon form av fobi eller ångeststörning, visar studier. Men för de allra flesta är läskigheterna hanterbara med lite hjälp och stöd av föräldrarna.

Även om det kanske kan kännas tröttsamt att leta efter monster varje nattning, ska man inte ta föräldrastödet lättvindigt. Eva Harnesk, legitimerad psykolog och verksamhetsledare för Rädda Barnens mottagningar för barn och ungdomar, anser att man ska ta sitt barns rädsla på allvar.

– Det räcker inte med att säga att det inte finns några monster eller spöken. Man måste lyssna på barnet och ta rädslan med respekt. Med mindre barn kan det vara bra att titta under sängen eller i garderoben för att visa att det inte finns några spöken.

På Familjeliv berättar en mamma att hennes tvåårige son inte vågar sova i sitt rum, eftersom han är övertygad om att en varg ska ta honom. Just i två- och treårsåldern är det vanligt med rädslor för odjur och mörker. Barnet utvecklar sin fantasi och har svårt att veta vad som är på riktigt.

– Ett sätt att hjälpa ett litet barn, kan vara att läsa en bok som handlar om att vara rädd. Utifrån berättelsen kan man sedan prata om rädslan, säger Eva Harnesk.

Som förälder kan du också fundera på om barnet har varit med om någonting otäckt.

– När barn ska sova kan de återuppleva sådant som har varit obehagligt. Försök att förstå vad rädslan handlar om. Till exempel kan otäcka bilder på internet eller tv börja rulla i tankarna på kvällen. Be barnet att berätta eller rita en teckning om rädslan för att få den ur sig.

Bland barn som är runt fem, sex år är det inte ovanligt att få tankar om döden. Om den stora rädslan är att mamma eller pappa ska dö, kan man försöka få barnet att tänka mer rimligt om döden – som att de allra flesta dör när de är gamla, menar Eva Harnesk.

– Man kan även fråga barnet om det hjälper att oroa sig, om oron minskar risken för att något ska hända. Ta dig tid att lyssna till hur barnet tänker.

Alla rädslor som ska hanteras och förhoppningsvis övervinnas kanske kan verka begränsande. Men faktum är att de fyller en funktion i barnens utveckling.

– Rädslor är varningssignaler som kan hjälpa oss. Det är bra att små barn är rädda för främlingar. För ett lite större barn ger det en positiv självbild att klara av något läskigt. Därför är det viktigt att vi hjälper dem att förstå att det man är rädd för kanske inte är så farligt, säger Eva Harnesk.

”Hjälp ditt barn att bli modigare”

Barn mår bra av att våga det som känns lite läskigt. I sin nya bok tipsar psykologen Martin Forster föräldrar om hur de kan hjälpa sina barn att utmana sina vardagsrädslor.

Separationsångest, prestationsångest och överdriven blyghet är ofta mer hindrande än fobiartade rädslor, som att vara rädd för spindlar. I många fall sitter de också djupt och kan hänga med under hela uppväxten. Martin Forster, legitimerad psykolog och doktor i psykologi, är aktuell med boken ”Jag törs inte men gör det ändå”, som handlar om hur man kan hjälpa barn att utmana sina vardagsrädslor.

– Det gäller att hitta tillräckligt små steg att närma sig det som är läskigt. Annars blir det lätt en maktkamp där föräldern försöker övertyga barnet om att något inte är farligt. Resultatet blir att barnet genomlider situationen med andan i halsen utan att bli starkare eller tryggare efteråt.

Det finns dock situationer där det är knepigt att utmana rädslorna långsamt. Till exmpel när barnet har separationsångest över att bli lämnad på förskolan efter att inskolningen är avklarad.

– Ibland måste man dra bort plåstret på en gång, annars får barnet inte chansen att pröva sina vingar. I sådana lägen handlar det om att bete sig så normalt som möjligt, så att man inte förvärrar rädslan, säger Martin Forster.

Ytterligare ett sätt att hjäpa sitt barn att bli modigare, är att helt enkelt lägga händerna på ryggen och låta barnet själv klara ut en situation.

– Om man träffar en bekant som ställer en fråga som barnet inte svarar på, är det lätt att komma till undsättning och hjälpa barnet. Men det är viktigt att inte alltid bryta in. Då är det bättre att gå vidare i samtalet, så att man inte gör en grej av det, säger Martin Forster.

Barn växer och blir stolta av att våga. Forskning visar också att modet smittar av sig till andra situatior. Samtidigt ska man varken som barn eller vuxen sträva efter att helt bli av med sina rädslor.

– Om man är alltför fokuserad på att minska rädslan, finns det risk att man fastnar i den. Målet med livet är inte att bli mindre rädd. Målet är våga göra det man vill – och om det är läskigt gör man det ändå, säger Martin Forster.

Mer läsning

Annons