Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Skogsägare i process mot staten – en orimlig historia

Annons

Skogsägare tvingas till domstol för att få bruka sin mark när Skogsstyrelsen sätter stopp för avverkning. Det är orimligt, kostsamt och tidskrävande för skogsägaren, domstolar och myndigheter. Vad det beror på? En artskyddsförordning vars tillämpning inte fungerar.

Redan 2016 uppmärksammade Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket regeringen på att artskyddsförordningen inte fungerar gentemot markägare. Trots det har inget gjorts.

I vår går en rättsprocess som en skogsägare i Hälsingland är inblandad i – kopplat till artskyddsförordningen och en icke i området hotad fågel – in på sitt fjärde år. För en skogsägare betyder det inget brukande, ingen avverkning och ingen inkomst, samtidigt som skogsägaren måste betala sina domstolskostnader själv.

Gemensamt är att de skyddas av svensk äganderätt och har grundlagsskyddad rätt till ersättning om de inte får använda sin mark.

Cirka 300 000 personer äger skog i Sverige. De äger ungefär hälften av landets skog, som täcker hela 70 procent av Sveriges yta. Skogen är en av de viktigaste lösningarna för att lyckas minska utsläppen av växthusgaser, både för att växande skog suger upp koldioxid och för att skog kan ersätta en stor mängd fossilbaserade drivmedel och produkter. Det är alltså viktigt att skogsbruket, regler och ersättningar fungerar.

Skogsägare kan vara som du eller jag, jordbrukare eller stadsbo, någon som arbetar eller är pensionär. Gemensamt är att de skyddas av svensk äganderätt och har grundlagsskyddad rätt till ersättning om de inte får använda sin mark.

Därför är det svårt att förstå att ersättningsfrågan måste avgöras i domstol när skogsägare hindras från att bruka på grund av artskyddsförordningen. Bättre fungerar det i processer för att bilda naturreservat eller biotopskyddsområden, där finns det tydliga former för ersättning till markägaren. Vi skulle milt kunna kalla det som sker kring artskyddsförordningen för en bugg i systemet.

Redan i juni 2016 uppmanade Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket regeringen att se över artskyddsförordningen och ersättningsrätten. Nu ställer vi hoppet till Januariavtalet.

Skogsägarna tar ett stort ansvar och vill bevara och skapa värdefulla miljöer för växter och djur. Den viljan undergrävs när det riskerar att leda till ekonomiska förluster.

Redan i juni 2016 uppmanade Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket regeringen att se över artskyddsförordningen och ersättningsrätten. Nu ställer vi hoppet till Januariavtalet. Där står det att artskyddsförordningen ska ses över och att regeringen ska tillsätta en utredning under perioden 2019 till 2020. Det är dags att regeringen genomför detta. En akut och annars rimlig åtgärd är ett tillfälligt stopp för att tillämpa artskyddsförordningen på skogsbruk tills frågan är utredd. Att bruka skog måste vara rättssäkert.

LRF och skogsägarföreningarnas medskick till en utredning är:

- Lägg artskyddsförordningen på samma nivå som EU-direktiven

- Se till att myndigheter använder de processer som finns för att bilda naturreservat eller biotopskyddsområden när omfattande intrång är nödvändigt

- Lägg utredningsansvaret och bevisbördan på den som gör intrånget i jord- och skogsbruk

S, MP, C oc h L, det är dags att agera och utreda detta nu.

Per Willén

regionordförande LRF Örebro

Håkan Rohdén

ordförande Mellanskogs

skogsvårdsområde Örebro

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel