Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bildspel: Kristina, 100 år

I Örebro län fanns vid årsskiftet 42 personer som var hundra år eller äldre. 34 av dem är kvinnor. Möt örebroaren Kristina Ottosson.

Annons
Nästan barnbarn. Ann-Charlotte Cederström bor nära Stina Ottosson. Hon kommer ofta, sköter tvätten och skrapar trisslotter. Ann-Charlotte bor tillsammans med Stinas barnbarn Stefan.

Klicka här för att se Kicki Nilssons bildspel om Kristina Ottossons vardag.

Huden är som papper, benen bar henne i hundra år. Sedan i oktober, då hon fick en stroke, är hon mest i sängen. Men hon har örnkoll på vad som händer utanför lägenhet, och korresponderar livligt med vänner, barn, barnbarn och barnbarns barn.

– När man är hundra år får man göra som man vill, säger Kristina Ottosson.

Hennes vänner kallar henne Stina, berättelse rör sig från 1911 och fram till nu.

Född i ÖrebroStina föddes i Örebro, bodde några år i Uppsala och återvände sedan med familjen till Örebro. Pappa förestod olika skofabriker. Syskonskaran bestod av Britta som dog av scharlakansfeber som barn, Astrid och Ulla, som båda avled som gamla, brodern Kurt som numera bor i Kumla och Sonja som bor i på Rynningegatan.

Stina började småskolan på Rudbecksgatan och fortsatte på Vasaskolan. 1924 var det dags att sluta skolan, men då kom läraren hem och bad att hon skulle få fortsätta utbilda sig. Det blev praktiska realskolan, som låg där Olaus Petriskolan ligger i dag. Realskrivningarna var en rysare som hon skrev bland de överlägsna karropiltarna. Hon minns lättnaden när hon fick ämnet för skrivningen: Sverige och Ryssland under Gustav III:s dagar. Hon deklamerar stolt sin inledning: ”Där låg ett skimmer över Gustafs dagar, fantastiskt, utländskt, flärdfullt om du vill …” Stina kan fortfarande sin Tegnér.

Inte fisk i dagSå ringer hemvården på. Det är dags för Eva Björk och Lotta Nilsson att värma lite mat åt Stina. Dottern Irene har lagat lagom stora portioner som inte ger så väldigt mycket tuggmotstånd.

– Vad vill du ha för mat i dag? undrar Eva.

– Inte fisk, det luktar så mycket när man har gäster, men pannbiff och potatismos går bra. Och ta nåt gott till efterrätt.

Stina hittade feletFörsta jobbet efter skolan var på klädesfirman Erik Jakobsson. Först var Stina i butiken, men snart upptäcktes hennes fallenhet för siffror och hon fick komma upp till kontoret.

– Siffror, siffror, siffror, Jag trodde att jag hade kommit till himmelriket!

Siffror har varit Stinas stora glädje och det lyser fram överallt där hon rört sig genom livet.

Det bästa jobbet hade hon på länsstyrelsen. Där fick hon först ha hand om efterkrigstidens ransoneringskort och senare förestod hon passavdelningen. Dessutom var hon med och räknade röster vid alla val.

– Jag var med första gången de använde datorn, då blev det ett fel. Det verkade omöjligt att rätta till, men jag hittade felet.

Då tog min chef, Stig Adolfsson, tag i mig och sa: Här ser ni en som är bättre än en dator.

Stina jobbade tills hon var 67 år.

– Å vad jag tyckte att det var tråkigt att sluta jobba, men under en tid kom de hit från jobbet med stora kassar med pass, så jag kunde fortsätta hemifrån.

Det är branta kast, när man pratar med Stina. Hon skrattar ofta åt gamla minnen, glädje och sorg, förr och nu blandas.

Hon berättar om Erik som hon gifte sig med 1938, han var en hängiven bridgespelare och hade en underbar sångröst.

Var det sångrösten du föll för? – Nej det var att dansen, han dansade så bra, men sedan tog de av benen på honom när han blev gammal och sjuk.

Efter pensionen höll Erik mest på och spelade bridge. Vad gjorde Stina? Hon måste tänka efter.

– Jo, jag spelade bingo, och så har jag alltid tyckt om att sticka.

Irene lägger till att det ska vara svårt. Ju mer komplicerade mönster desto bättre, åter är det matematiken som stimulerar Stina.

Erik avled den 6 juni 1996, han skulle ha fyllt 95 år det året. Sedan dess har Stina varit ensam. Det har varit bra, säger hon.

Varför har du blivit så gammal? – Jag har inte tänkt så mycket på saken. Jag har bara tyckt att det ska vara så. Mor blev 94 år. Jag har aldrig rökt, och alltid varit måttlig med alkohol. Min make tyckte att jag var billig i drift.

– Mamma har alltid varit nyfiken och envis, hon har alltid hittat lösningar, inflikar Irene.

– Är jag envis? säger Stina förorättad, sedan skrattar hon igen.

Det är viktigt för henne att ha koll på vad som händer. Både mobilen och fjärrkontrollen till tv:n är alltid inom räckhåll.

– Jag älskar Skavlan, säger hon

Vad är det som är så särskilt med honom? – Det är utseendet!

Men Stina, är du så ytlig? – Ja, det är jag! Men han är proffsig också, och har bra gäster.

Stina fick en liten stroke i oktober. Hemvården ringde till Iréne och sa ”Nu har vi din mamma här på golvet”. De ville ta henne till sjukhuset, men Irene stod fast: Så länge Mamma är klar i huvudet och vill vara kvar hemma, så ska vi följa hennes önskan.

Hennes syster Annika kom från Göteborg, de var hos Stina hela tiden. De trodde inte att hon skulle klara sig, men Stina går utanför alla ramar. Hon repade sig, men nu får det vara slut med att gå upp själv. Nu stannar hon helst i sängen, men kan ändra läge själv, den nya sängen har en fjärrkontroll, och hon kan sitta upp när hon äter. Hon säger att det bästa är att hon är någorlunda klar i huvudet. Det värsta är att tänderna är så dåliga.

Har du tråkigt? – Nej, jag har ju Nerikes Allehanda, jag har haft den i 73 år. Jag börjar bakifrån, och läser allt, en lördag var det 28 dödsannonser. Hade jag inte NA låge jag där som en dö sill. Men måndagstidningen är väldigt tunn.

Stina läser allt, minsta annons nagelfar hon. När hon haft tidningen i mer än 60 år skrev hon till chefredaktören. Han svarade höviskt, berömde hennes handstil, gladde sig över hennes trofasthet.

Hon skrev till hans efterträdare, tio år senare. När han inte svarat, ringde hon. Han sa att det fanns en läsare på hans förra tidning som prenumererat i 90 år.

– Som om det vore möjligt! Sedan undrade han vad jag ville ha av honom, en gratisprenumeration?

Hennes fnysning vore värd det.

Mer läsning

Annons