Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Caroline Axelsson: "Jag har svårt att se Pratchetts död som slutet"

Annons

Den 12 mars avled fantasyförfattaren Terry Pratchett vid en ålder av 66.

Det var år 2007 som Pratchett gick ut med att han led av alzheimers. Fast led är kanske fel ord i Pratchetts fall. Själv valde han att benämna sjukdomen som ”the embuggerance”, vilket ungefär går att översätta till ”det irriterande lilla problemet”. Det är den bisarra, men samtidigt väldigt varma, humorn som ständigt återkommer i hans böcker som har gjort honom till den näst mest populära författaren i Storbritannien, bara J.K. Rowling har sålt fler böcker.

Jag minns när jag första gången tog ett steg in i Pratchetts fantasivärld. Som tonåring såg jag hans bok ”Magins färg” på en hylla i en bokaffär och köpte den endast på grund av dess färgglada och vackra omslag.

Boken är den första av fyrtio i serien om den magiska Skivvärlden, en platt värld vars invånare ogärna ger sig ut på havet av rädsla för att trilla över kanten. Skivan bärs upp av fyra elefanter, som i sin tur balanserar på jättesköldpaddan Store A’Tuins rygg.

Huvudpersonerna i berättelsen skiftar under seriens gång, men en karaktär återkommer ständigt. Döden, som i böckerna gestaltas som en av de mer sympatiska karaktärerna.

Pratchetts assistent Rob Wilkins annonserade författarens död med tre inlägg på Pratchetts twitterkonto. I det första skriver Wilkins just som Skivvärldens Döden: ”At last Sir Terry, we must walk together,” Följt av: ”Terry took Death’s arm and followed him through the doors and on to the black desert under the endless night”.

Det tredje inlägget lyder kort och gott: ”The End.” Men jag har svårt att se att det skulle vara slutet för Pratchett.

I min väska ligger det numera extremt nötta exemplaret av Terry Pratchetts första bok om Skivvärlden. Sidorna i ”Magins färg” är i minst sagt dåligt skick och reporna trängs med varandra på bokens omslag. Jag har läst boken otaliga gånger och bär den med mig eftersom jag vill läsa den minst lika många gånger till.

Min förhoppning är att fler nu får upp ögonen för Pratchett och hans fantastiska historier. Att fler exemplar av böckerna om Skivvärlden ska bli lika sönderlästa som mitt.

Mer läsning

Annons