Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De förverkligade en livsdröm

I många år drömde örebroaren Eva Lindblad-Jönsson om att springa New York City Marathon, och den 2 november förverkligade hon den drömmen. Under marornas mara mötte hon människor från en hel värld.

Annons

I maraton finns två mål, ett fysiskt och ett mentalt. För många löpare är det viktigaste inte att göra ”en bra tid” på de 4, 2 milen. Det viktigaste är att sätta upp ett mål och sedan långsiktigt arbeta för att uppnå detta mål.

För Evas del inleddes drömmen om 42 kilometers USA-asfalt under tidigt 80-tal, men det blev inget. Däremot sprang hon Stockholm Marathon i stället samt flera halvmaror och 15-kilometerslopp på Lidingö.

Åren gick, och Eva fick nya perspektiv. Så småningom hamnade hon med Friskis Svettis på en träningsresa till Portugal, och där mötte hon Åsa Brandt från Stockholm.

Första tanken var att ta sig an NYC-marathon 2016, då Eva fyller 60. Men så blev det i stället 2014 – det år som innehåller Åsas 50-årsdag.

Eva berättar om de första tankarna.

– Jag frågade mig själv om min träning skulle räcka. Uppladdningen blev inte alls som jag räknat med.

Hon minns tillbaka på den 2 november.

– Vid starten var det svinkallt, fem grader och kraftig vind. Höll på att blåsa av Terrazzanobron i början. Vi startade långsamt, då vi inte visste om vi skulle orka – kanske lite för långsamt. På slutet fick Åsa krampkänning och jag hade problem med en ond tå.

Hon berättar om Brooklyn, och de väldiga köerna till bajamajorna.

– Då kom en man från en begravningsbyrå i närheten, och frågade om vi ville låna hans toaletter. Så det blev till att kryssa in mellan likkistor innan vi joggade vidare.

Extra speciellt minns hon också publiken.

– Längs hela banan hejade folk på oss. Det var fantastiskt.

Eva och Åsa valde att inte fixera sig vid klockan, utan lät loppet vara en upplevelse. De tog bland annat paus hos några brandmän som tog bilder på dem.

Den sista halvmilen av loppet gick genom Central Park. Eva och Åsa fick kämpa, och nådde målet.

Eva berättar hur hon fortfarande smälter upplevelser från loppet.

– Jag är mycket stolt över att ha klarat maran. Vem vet, jag kanske återkommer när jag fyller 60.

Mer läsning

Annons