Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det finns inget barnsom inte kan någonting

Att lära sig vara en bra kompis. Det är en viktig del i förskolans arbete med värdegrundsfrågor. Men vad gör man när det inte räcker till?

Annons
Calle är pojken som har problem. På förskolan får han skulden för mycket. Men en dag skyller någon på honom när tornet av klotsar rasar – trots att han är hemma och är sjuk. Det finns risk att man fastnar i ett negativt tänkesätt runt vissa barn, menar specialpedagogen Bibbi Larsliden som NA har pratat med.

När ett barn visar tecken på djupare problem? När de negativa impulserna tar över och barnet inte fungerar i grupp?

– Personalen i förskolan jobbar mycket själva först. Ofta fixar det sig. Ofta är det en normal utvecklingsfas som barnet går igenom. Men ibland behöver de hjälp och då kontaktar de föräldrarna och sedan oss.

Bibbi Larsliden är specialpedagog i Brickebacken. När ett barn har ett avvikande beteende är det till henne och hennes kollegor som förskolepersonalen vänder sig. Under förutsättning att föräldrarna samtycker.

– Vi kan inte göra något mot deras vilja. Men de flesta vill ju ha hjälp.

Riskfaktorerna för att det ska gå illa i framtiden ser olika ut hos olika barn. Ofta handlar det om svårighet med samspel och relationer, stark ilska eller att barnet är ängsligt och ledset. Specialpedagogerna handleder och ger förskollärarna råd. Men de har också möjlighet att lyfta problemet vidare till Brickebackens barn- och elevhälsoteam. Ett sådant team finns kopplat till alla skolor i Örebro. Där jobbar specialpedagogerna ihop med psykolog, kurator, bvc-sköterska och bvc-läkare och rektor. Teamet i sin tur kan ta hjälp från andra instanser som barn- och ungdomspsykiatrin och socialtjänsten.

– Förskolan är ju en pedagogisk verksamhet. Vi försöker hitta det som är friskt hos barnet. Men vi drar oss inte heller för att ta hjälp av andra kompetenser. Vi kompletterar varandra.

Det finns ingen manual för att hantera barn med svårig-heter. Men i Örebro kommun har man utbildat personal som jobbar med barn och unga i ICDP (International child development programmes). Det är ett speciellt förhållningssätt som handlar om hur vuxna bemöter barn. Bibbi Larsliden och hennes kolleger tycker att det är ett bra initiativ. Men överlag förespråkar de inte program och metoder utan menar att det handlar om att skapa relationer till varje individ.

– Det går inte att ändra beteendet hos ett barn som man inte har en relation till. Det kanske låter enkelt – men relationer tar tid.

Det finns risk att man fastnar i ett negativt tänkesätt runt vissa barn: Calle är pojken som har problem. På förskolan får han skulden för mycket. Men en dag skyller någon på honom när tornet av klotsar rasar – trots att han är hemma och är sjuk.

– Det är lätt att sätta etiketter på barn. Vissa får skulden för mycket. Det är viktigt att det barnet också får lyckas, menar Bibbi.

Många problem som verkar stora på ytan kan vara lättare än man tror att göra något åt. När personalen på förskolan ska träffa specialpedagogerna för att prata om ett barn får de före träffen i uppgift att skriva upp vad som är problem – men också vad som fungerar.

– I 99 procent av fallen har det hänt saker när vi träffas. De säger: ”Det är konstigt men det har blivit mycket bättre.” Just för att personalen gjort sig medvetna om det som är positivt.

Det finns inget barn som inte kan någonting. Men vissa fastnar i ett negativt beteende och tror till slut att de är dåliga. Kan de inte leka i grupp får man försöka dela upp i mindre grupper och lära barnet hur man frågar om man får vara med och om man får låna saker och så vidare. Att man har kompisar är en viktig skyddsfaktor.

– Därför är det viktigt att hjälpa barn att komma in i lek redan som små.

Bibbi Larsliden kan inte nog betona vikten av tidiga insatser. En 3-åring kan man lyfta om han eller hon blir arg. Men en 15-åring är svårare att hantera. Om det går för långt innan barnet får hjälp har han eller hon hunnit utveckla en negativ självbild som skapar problem i relationen till andra människor.

– Självkänslan är svår att reparera. Matte och svenska är lättare att ta igen, säger Bibbi Lars-liden.

Arbetet med barn som har problem är komplext. Det kan finnas flera orsaker till att barnet beter sig avvikande. Därför är ofta flera instanser inkopplade. Tidigare har det varit stor risk att barnet fallit mellan stolarna och att kontakten mellan framför allt socialtjänst, bup och skola har varit bristfällig. Men sedan förra året finns en permanent samverkansledning, kallad Samba, som ser till att kommunikationen fungerar.

– Det är det bästa som har hänt i Örebro på senare år, menar Bibbi och hennes kollegor. Förut visste inte den ena vad den andra gjorde och vi kunde jobba stick i stäv med varandra. Detta minskar risken avsevärt att något faller mellan stolarna.

Det går att hjälpa barn som tidigt visar ett avvikande beteende.

– Men man måste tro att det går och ha tålamod, säger Bibbi Larsliden.

Bibbi Larsliden, som arbetar med förskolebarn i Brickebacken, kan inte nog betona vikten av tidiga insatser. En 3-åring kan man lyfta om han eller hon blir arg. Men en 15-åring är svårare att hantera.

Mer läsning

Annons