Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Det finns så mycket rädslor kring det som är annorlunda”

”Frida kom till världen en solig fredag i januari 2003. Vi hade fått en dotter och lyckan var så stor. Alla gladdes med oss.” Så börjar boken om Frida, skriven av mamma Annika Gelin. En berättelse full av kärlek – och om den långa vägen mot Fridas autismdiagnos.

Annons
Annika har hittat en egen plats i tillvaron. När livet snurrar för fort ibland tar hon sig till den här sjön för en stunds lugn och ro. ”Jag packar en korg med kaffe och tidningar, och åker hit ensam. Sitter här och läser lite grann – eller skriver.”

För ett antal år sedan var vi journalistkolleger Annika och jag. I dag står det informatör på hennes visitkort. Med andra ord är det inte särskilt konstigt att det blev en bok till sist. Annika har just lagt den i mina händer, och på omslagsbilden möter jag Fridas blick. Armarna runt sin mammas hals.

Jag läser titeln: ”Mamma, jag är viktig!” Och så med mindre stil strax under: ”om Frida fyra år och resan mot en autismdiagnos”.

– Det finns så mycket rädslor kring det som är annorlunda. Jag har alltid varit en skrivande människa, och på det här sättet vill jag hjälpa andra i vår situation.

Annika sneglar ned på boken i mitt knä.

– Ju mer kunskap, desto mer förståelse i bemötandet av dessa barn – och desto mindre synligt blir funktionshindret.

”Det sägs att man får ett barn av var sort. Det hade vi hört kompisar säga. Men med Jesper som måttstock fascinerades vi ändå över hur väl det verkade stämma. För Frida var helt annorlunda.”

Annika berättar om den första tiden. Om oräkneliga infektioner och inflammationer, som aldrig tycktes vilja lämna Fridas kropp. Och om 1,5-årskontrollen på BVC, där klossarna inte ville bli till torn och där orden inte ville komma som svar på sköterskans frågor.

– Jag satt där och tittade på det som hände. Ändå kunde jag inte ta in det.

”Frida blir 1,5 år och börjar hos dagmamman som bor på vår gata. En jordnära, varm och klok kvinna och duktig pedagog som har funnit rätt plats i livet. Frida verkar trivas från första stund.”

Annika minns den där eftermiddagen, då hon som vanligt kom för att hämta hem Frida.

– Dagmamman ville prata, och jag såg direkt att det var något viktigt: ”Frida utvecklas inte som de andra – hon är för sig själv, som i en bubbla.”

Dagmammans förslag var att låta experter titta på Frida, och Annika använder ordet ”chock” för att förklara känslan. Som ”vilse i pannkakan.” I november 2005 startades utredningen. Psykolog och läkare, specialpedagog och dagmamma – fyra viktiga bitar för att lägga pusslet. För att se helheten.

”En stressig eftermiddag ringer pykologen. Han meddelar kort och gott att han misstänker att Frida har någon form av ’brist på social ömsesidighet’ och att han vill gå vidare med henne. Men han har inte tid att träffa oss föräldrar innan sommaren. Mina tankar snurrar runt runt som en karusell som fått fnatt.”

Sommaren 2006 blev på ett sätt lång för familjen Gelin. Samtidigt underbar med hela familjen tillsammans på Västkusten.

I september gjordes uppföljande test.

”Livet är tungt att leva. Jag känner mig allt mer som ett litet barn som gått vilse i stormen och letar efter sin mamma och pappa. På jobbet är det omöjligt att fokusera, jag far runt som ett stressat djur men får inget gjort.”

I slutet av 2006 blev Annika sjukskriven. Den långa tiden av ovisshet och oro hade kommit i kapp, och panikångesten fattat grepp.

– I början av 2007 startades utredning två. Den här gången tog ett större team hand om Frida, vi blev tagna på allvar och kunde slappna av.

I maj 2007 fick Frida diagnosen: ”Högfungerande autism”.

– Vi kände oss som överkörda av en truck, men lugnare inombords. Nu fanns plötsligt rättigheter och möjligheter, och ett myller av information.

Annika beskriver diagnosen som en vändpunkt, och pratar varmt om coachen på vårdcentralen.

– Hon hjälpte mig sortera i känslosvallet, och blev en livlina just då. Livet drabbar oss alla förr eller senare, och då är ett stöd otroligt mycket värt och inget att skämmas över.

Hon är också tydlig med att detsamma gäller för Fridas autism.

– Vi har världens finaste tjej, men det är viktigt att inte blunda. Det blir inte alltid precis som man tänkt sig, men behöver inte bli sämre för det.

I dag är Frida elva år, går i femte klass, vill bli politiker, artist eller jobba på Mc Donald’s. Annika beskriver henne som sprudlande, envis, kärleksfull, musikalisk och extremt verbal.

– Det har varit mycket jobb längs vägen, men vi har haft fantastisk hjälp från dagmamman Kerstin, skolan och habiliteringen. Dessutom finns Anhörigcentrum i Örebro, de gör ett jättejobb i skymundan för oss anhöriga. Det har funnits jobbiga perioder, men i dag mår vi bra hela familjen.

Utöver boken har Annika på onsdag premiär för sin musikaliska föreläsning ”Mamma, jag är viktig”. Till sin hjälp har hon Magnus Andersson. Han är kapellmästare i Magnus Anderssons orkester, som brukar ackompanjera sånggruppen Glöd där Annika ingår.

– Det blir snack varvat med låtar. Musiken är det mest överlägsna av språk, och får stärka budskapet och alla känslor. Det är en öppen föreläsning för alla som vill, och jag ser det som ett test.

”Diagnosen förändrar allting och ingenting. Jag är mamma till två fantastiska, unika barn varav det ena har ett annorlunda sätt att uppleva världen på. Kärleken till min flicka blir knappast mindre för det. Frida, du kan säkert lära dig en del av oss men framförallt kan vi lära oss av dig att det finns fler sätt att vara på än det förväntade. Du är precis som din bror en fantastisk gåva och det är meningen att du kom just till oss. För oss är du inget hinder utan en möjlighet. Vi älskar dig för den du är!”

(Kursiva stycken är hämtade ur Annika Gelins bok.)

Annikas bok, till stor delskriven under sjukskrivningen 2007. ”Förra hösten skrev jag klar den. Magkänslan sa mig att jag borde göra det, och i mars i år kom den ut. ”

Om Annika

Namn: Annika Gelin.

Bor: I Marieberg, Örebro.

Familj: Maken Bosse, sonen Jesper (16 år) och dottern Frida (11 år).

Jobbar: Som informatör på arbets- och miljömedicinska kliniken på USÖ.

Aktuell: Med föreläsningen ”Mamma, jag är viktig – om resan mot min dotter Fridas autismdiagnos”. Äger rum nu på onsdag 26 november kl 16 i Specialpedagogiska skolenhetens lokaler på Mellringevägen 102 i Örebro.

Webbsida: www.annikagelin.se

Om autism

Autism innebär att man har svårt att ta in och tolka information. Framför allt har autistiska barn svårt att sätta sig in i andra människors situation och förstå hur de tänker. Barnen har också svårt att få sammanhang och se helheten. De kan också ha problem att växla mellan olika aktiviteter.

Andra vanliga tecken på autism är:

• Svårt med ömsesidig kontakt med andra människor.

• Svårt att samtala med andra.

• Begränsningar i fantasiförmåga, i lekar och beteende.

• Begränsade intressen.

För att hjälpa barnet att utvecklas är det viktigt med noggrann information till alla som regelbundet träffar barnet.

Ungefär två av tusen nyfödda barn har autism.

Källa: hjarnfonden.se

Mer läsning

Annons