Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Det kan bli många samtal"

"Vad blir det för mat? Får jag poppa popcorn? Jag har inget att göra..." Blir du sms-bombad av dina barn? Ringer de stup i kvarten fast du är på jobbet? Får de ringa när de vill eller bara i nödfall? Vi frågade några föräldrar och barn om deras mobilvanor.

Annons
Med egen mobiltelefon kan barnens samtal skena i höjden. ENligt en rapport från Medierådet förra året har vart femte barn mellan fem och nio år egen mobiltelefon.BILD: CLAUDIO BRESCIANI/SCANPIX

Karin Olin, jobbar på SCB och har fyra barn. Äldsta dottern Johanna har mobiltelefon.

– Hon har haft mobil i ett par år men hon ringer inte alls ofta, har aldrig gjort. Det är nog mest jag som ringer till henne. Hon är väldigt självständig. Men vi vill att hon ska ringa och berätta om hon till exempel gör något efter skolan som vi inte har gjort upp.

– Vi har aldrig behövt bestämma att hon inte får ringa. Dels för att jag sitter i eget rum och nästan alltid kan svara och dels för att jag stänger av ljudet om jag verkligen inte kan svara. Då kan hon skicka sms om det skulle vara något, så ringer jag när jag kan.

Krister Johansson, jobbar på Ericsson som ansvarig för logistik. Hans två döttrar Madeleine 14 och Emelie 12 har mobiltelefoner.

– Vi har sagt att de inte ska hålla på att ”ofogsringa”, att de hör av sig om det är något speciellt. Det fungerar bra. För några år sedan var det mer så att en av dem kunde ringa och säga: ”Nu gör hon si” och strax efter kom ett samtal från den andra när hon sa, ”nej, för det är hon som gör så”. Men det var inget stort problem och nu ringer de bara om det är något viktigt.

– Det är inte alltid jag kan svara, om jag står mitt uppe i en presentation till exempel, då har jag ljudet avstängt, men ser jag att de har skickat sms så ringer jag upp när jag kan.

Camilla Karlsson, jobbar som tandhygienist. Två dagar i veckan har hon patienter, resten jobbar hon med utbildning. Hennes söner Marcus, snart 13 och Lucas, 10, har mobiltelefoner. Dotter Filippa, fem och ett halvt, har ingen mobil.

– De kan inte ringa när jag jobbar med patienter, vi får inte ha mobilerna nära patienterna för att det kan blistörningar i utrustningen, och så kan jag inte svara hur som helst heller med en patient i stolen. Det vet de. De skickar inte heller meddelanden särskilt ofta. Skulle det vara något jätteakut så har de pappa, mormor och morfar. Det är inget vi har gjort upp direkt, det fungerar ändå. Mobilen är ett sätt för oss att kunna nå varandra.

Marina Persson, jobbar i en bostadsgrupp inom kommunen, schemalagd arbetstid innebär kvällsjobb ibland. Dottern Julia är 13 år. Yngsta dottern går på förskola och har ingen mobil.

– Visst blir det en hel del samtal och sms, men om jag är upptagen med en brukare så svarar jag inte utan väntar tills jag har tid att ringa upp. Eller på möten, då kan man titta på sms:et och kolla om det är något väldigt viktigt. Jag vill att hon ska höra av sig, vi har gjort att hon alltid ringer när hon kommer hem från skolan eller går till en kompis. Och om hon ska gå lite längre sträckor. Man skulle ju inte klara sig utan mobil i dag.

– Jo, det kan bli många samtal, för det är inte alltid lätt för barn att avgöra vad som är viktigt. Hon har varit jätteduktig och gått hem från skolan sedan i fyran. Min man jobbar vanlig kontorstid så det blir några timmar som hon är ensam. Då är det värt någon banal fråga eller ett extra samtal då och då för att man ska känna sig trygg.

Mer läsning

Annons